Det har varit val och alla verkar ju ha en åsikt om det. Antingen är det en analys av hur man ska få bukt med SD, eller förslag på hur man ska få Löfven att sluta vara en så tjurig gubbstrutt och bilda regering med de han gick till val med i stället för med bottenskrapet ur den gamla regeringen. Men inte jag. För mig var det pang in i verkligheten igen.
I onsdags var jag på Föreningsgatan 7 och kollade på kinesisk hardcore. Det var en underbar kväll. Först visades en film, en dokumentär om några punkband i Peking. Och sedan blev det vanlig punk, fina Bad Nerve från Umeå, och sedan verklig punk från Peking i form av Fanzui Xiangfa, supersnabb hardcore med tydliga amerikanska förebilder: jag tänkte på såväl MDC som Siege. De var helt enkelt vansinnigt bra. De berättade att det de gör är mer eller mindre brottsligt hemma i Kina: att kritisera regeringen, att kämpa för arbetarnas rättigheter och så vidare. Att därför skriver de inte ut sina riktiga namn på skivorna.
Och nä, så har vi det ju inte i Sverige. Det är inte i första hand folkrepubliken eller kommuniststaten vi bör frukta. Snarare är det väl någon slags allmänt utbredd kulturfientlighet och moralism. Högerns ständiga gråt om allt som är kränkande och är ett hot mot demokratin.
Nu senast var det Tobias Billström som efter valet varnade för att Feministiskt initiativ var en lika dyster och mörk kraft som någonsin Sverigedemokraterna. Eftersom de gör skillnad på folk. Man blir så trött. Sanningen är ju att Fi påpekar att skillnaden finns, är en ekonomisk och kulturell realitet. Och att man vill att den skillnaden ska upphöra.
Billström är ju nu något av en gammelmoderat. Och även han är väl deppig över valresultatet. Han orkar inte skyla över sin konservatism ens, stackaren. Komplett ointresserad av att göra så att fler, hälften minst, får det bättre. Eller lika bra som den andra hälften åtminstone. SD är ju en helt annan best: rasismen, populismen, lögnerna och, rent ut sagt fascismen. SD är ett fascistiskt parti, klassiska revisionister med fler spöken i garderoben än Huset som gud glömde. Fast det vet ju alla, det störda är att en sådär 13 procent av befolkningen verkar skita i det.
Det är den här orwellska historieskrivningen som är den stora faran. Ropen på censur och god ton. Oförmågan att lyssna in sig, förstå allegorier. Att tolka allt bokstavligt och utan kontext. Man slänger ut en teve genom fönstret när det spelas en Ebba Grön-låt i radion. Någon härmar en gris i riktning regeringen och de liberala/konservativa experterna blir som tokiga och ropar nazism och dåligt språk.
Samtidigt laddas U2s senaste skiva upp hos alla med en viss mediaspelare installerad. Ni vet U2, de som ringer upp presidenter under sina spelningar? Världssamvetet? De obestridda kungarna av alternativ rock? Hand i hand med storebror ger de sig nu in i din dator/mobiltelefon et cetera. Och vi ska vara glada för det, att någon kapar våra konton.
Det är kanske det här som menas med Den goda kapitalismen. Att få något så frireligiöst rättrådigt som U2 rätt in sitt privatliv utan att en alls bett om det.
Fast det är ju ingen större skillnad på om ett företag bestämmer vad du ska lyssna på, eller om en regering bestämmer vad du inte ska lyssna på. Att du är anonym eller bara vill vara ifred tycks inte hjälpa.
Det händer i Kina, det händer här. Olika ideologier, samma Storebror.