Det kallas den gröna omställningen som närmast beskrivs som ett Klondike för norra Sverige. En "guldrusch" med historiska förtecken som vi i dag kallar det gruvor och som väcker både motstånd och många känslor bland norrbottningar. I denna kontext har bland annat Luleås kommunalråd Carina Sammeli, (S), sagt att kulturen måste växla upp för att skapa attraktiva livsmiljöer. Inget fel i det. Det är många som skulle skriva under på att konsten i alla dess uttryck och former är livsnödvändiga för ett välmående samhälle och inte minst det demokratiska samtalet. För vad vore vårt samhällsbygge utan de konstnärliga uttrycken – dess förmåga att lyfta samtida utmaningar, skapa nya boendemiljöer och utmana invanda tankar. Konsten ger perspektiv, oberoende konstform. Och vi är många som kan skriva under på att kulturen är lika viktig som all idrott, friluftsliv och rörelse, som är en stor del av den norrbottniska själen.
Men att påstå att kulturen "bara" är viktig för att locka ny arbetskraft att flytta norrut till de så kallade gröna näringarna är ärligt närmast ett hån mot den befolkning som faktiskt i ur och skur valt Norrbotten som sin plats att leva och verka på. De som under alla år kämpat för ett bättre kulturklimat. De som faktiskt bidragit till att Norrbotten har institutioner som Norrbottensteatern, Norrbottensmusiken, Havremagasinet, Konstmuseet i Norr, Luleå Konsthall, Tornedalsteatern och Giron Sámi Teáhtri. Ideella krafter som får en Folkets Bio och alla musikföreningar att leva och frodas och inte minst alla körer och fria teatergrupper som hankar sig fram på bidrag, precis som konstnärer får förlita sig på stipendium och konstnärsresidens.
Jag menar, ett rikare kulturliv gynnar de medborgare som redan lever i norr. Så varför inte vända på frågeställningen – vilket kulturliv önskar norrbottningarna i dag? Skiljer sig de önskemålen från eventuella, framtida länsbor? Eller kan det vara samma längtan efter konst för att berika allas vår tankevärld som efterfrågas, oberoende plats. Och inte minst. Vilket samhälle vill vi bygga? Är råvaruutvinning Norrbottens svar på "attraktiva livsmiljöer"?
När Evelina Rydeker, Miljöpartiet, ny ordförande i kultur- och fritidsnämnden, uttalar sig i Norrbottens-Kuriren är det med en ganska vag plan om vad hon vill åstadkomma, där ett kulturliv året runt står högst på hennes dagordning. Men vad innebär det? Vad vill politiken? Och inte minst, vad vill vi medborgare som faktiskt redan bor och verkar i Norrbotten? Kulturens betydelse är ovedersäglig, men att låta önskemålen om ett framtida kulturliv dikteras av människor som ännu inte satt sin fot i Norrbotten låter ärligt bakvänt. Inte minst eftersom de nya industrietableringarna i norr påverkar BEFINTLIGA LIVSMILJÖER. Och i den debatten finns många åsikter. Därför alla politiker - börja med de kulturarbetare som finns på plats och sedan kan visionerna utkristallisera sig.