Det var mycket folk och en bra fest men ett svagt artistutbud tycker Magnus Tosser.
Klockan närmar sig 01.00 när Sofie Svensson vill ta bild tillsammans med den fantastiska publiken och köerna till de stora öltältet har äntligen börjat magra. En man iklädd självlysande väst kämpar med att pressa ner engångstallrikar, tillhörande bestick och rinnande matrester i soptunnan. Han tittar på sina kletiga handskar och spricker upp i ett leende.
Det är en ljummen kväll och en varm känsla i kroppen.
Det här var tredje gången som det värmländska eventgänget fick uppdraget att servera Luleå en stadsfest, sponsrad av skattebetalarna.
Festivalen har knappast legat till grund för någon munter läsning genom åren. Det har varit svårt att skriva positiva krönikor då lokala aktörer nobbats, nonchalant kommunikation präglat och menlösa artister bokats.
Men den här gången är det annorlunda.
Efter årets upplaga av Putte i parken har hoppet återkommit, det finns en glädje och ett läkande förband över såriga knän.
Dags för en klapp på axeln och ett redigt handslag.
Hurula drog mycket publik och helgens enda riktigt spännande bokning tycker Magnus Tosser.
Trots att helgens stora stjärnparad regnade bort under torsdagen, trots att artistbokningarna var blekare än någonsin och trots att till och med tivolit visade upp en skakig sida finns det en positiv känsla när Luleå vaknar upp efter festen.
Vädret växlade om och bjöd på rena VM-seglingsatmosfär, Hurula fick uppleva sin största publik i Luleå och alla besökare fick med sig åtminstone ett fint minne var.
Öltälten var fulla av folk, men kraven var inte höga enligt krönikören.
Men det är inte det bästa med den här upplagan av Putte i parken. Det som gör att invånarna vaknar med ont i huvudet och ett leende på läpparna är lättnaden.
För nu är det över.
Putte i Parken bjöd på strålande helgväder och en stor fest.
Efter tre år ska arrangörerna och Luleå kommun utvärdera upplevelserna, ekonomin och mottagandet.
Det var massor av folk i rörelse men minimikraven på en lyckad stadsfest i Luleå är inte svåra att uppnå.
Om det är hyfsat väder, semestertider och möjligt att träffa folk kommer folket. Men kravet på en arrangör borde vara högre än att ställa upp två tält, en scen och några bajamajor.
Potentialen och suget för festival i stan verkar vara enormt och om Luleå vill festa borde Luleå åtminstone få en bra fest. En personlig upplevelse arrangerad av någon som vill skapa något för människorna som bor här, på platsen vi bor.
Bluesterrassen var som vanligt ett populärt tillhåll för de som undvek festivalområdet.
Putte i parken bör ha gjort sitt i den här stan.
Luleå förtjänar bättre.