I slow motion visades bilder av Pippis och Annikas blottade underbyxor, manshänderna på Pippis kropp när hon kastas omkring av matroserna på skeppet Hoppetossa.
Snuskigt, hemskt och obegripligt, var några av kommentarerna i den mediestorm som följde. Konstnären själv menade att verket illustrerade hur samhällsblicken på barnet hade förändrats, perverterats, under de 30 år som gått sedan Hellboms filmer spelades in.
”Pippi Examples” var på samma gång en produkt av – och ett cyniskt upprop mot – samma tidsanda som orkestrerade Britney Spears tonårskarriär. 1999 figurerade den 17-åriga artisten på ett omslag av musiktidningen Rolling Stone. Iförd minimala prickiga pyjamasshorts och uppfläkt skjorta, med en ljusrosa telefon mot örat och en Teletubby-docka (!) under armen, poserar Spears intill rubriken: ”Inside the Heart, Mind & Bedroom of A Teen Dream”.
Men Lolita-paralleller och öppna diskussionsfrågor om sexualiseringen av barn, var inte något som kretsen kring Astrid Lindgren ville lyssna till. Samtliga kopior av ”Pippi Examples” förstördes efter att Svensk Filmindustri startat en rättstvist mot Palle Torsson. Knappt ett decennium senare uttalade han sig i tidskriften Konstnären om de rättsliga följderna:
”Att någonting måste förstöras är ju också en slags kvalitetsstämpel.”
Rent juridiskt skulle ”Pippi Examples” förmodligen ha gått samma öde till mötes idag, Pippis status som nationalklenod och lukrativt varumärke har snarare förstärkts än urholkats.
Vi står antagligen mer bekymrade och handfallna än någonsin tidigare inför de suddiga gränserna mellan exponering och exploatering av barn, pedofilhotet tornar ständigt lika konkret som abstrakt i varenda telefon, platta och dator med internetåtkomst.
Men någonting säger mig att diskussionen om de ikoniska Hellbomfilmernas okränkbarhet, om konstens moral eller brist därav, skulle ha rört sig i något fler riktningar idag. Vem skulle mediepekfingrarna, i jakt på en syndabock, ha fastnat vid år 2021?
Att ta saker ur sitt sammanhang för att göra en retorisk poäng, eller att problematisera delar av historiens kulturella konventioner, ses knappast längre som särskilt uppseendeväckande.
I backspegeln är det förstörda konstverket ”Pippi Examples” många saker. Men obegripligt? Jag tycker, på gott och ont, att det känns som en vanlig dag i kulturen.