Det är med nyhetstörst och en stor nyfikenhet som jag på ren chansning tar mig ut till Seskar-Furö med hjälp av Kaj Rundgren och valpen Nalle.
Den guppiga båtturen är en upplevelse i sig och med tanke på att vi åker i strålande sol och varma vindar är det lätt att gissa sig till att förutsättningarna inte ser likadana ut varje gång deltagarna ska ta sig till de olika inspelningsställena. Och för personalen som ska fram och tillbaka för skiftbyten. En fågel viskar i mitt öra att produktionens bensinförbrukning går på runt 1000 liter per dag – var de inte hårdmagade innan kan de åka alla attraktioner på grönan utan att känna så mycket som ett snurr i magtrakten efter de här båtturerna.
Initialt var tanken att se om det ens var möjligt att närma sig ön, än mindre anlända på den. Något som visar sig vara lättare, men också tommare, än vi trodde.
För det är endast tystnad och skogens inbjudande lugn som möter oss. Vid strandkanten kan en skymta en använd eldstad, ett stekt laxöringshuvud (antydan till att det är en bra fiskare med i årets upplaga enligt Kaj), samt rester av material som vittnar att ett kojbygge kan ha ägt rum. Men det är också de enda livstecknen som går att hitta, förutom renhjorden som efter en stunds promenad uppenbarar sig.
Något som skulle vara en balansgång mellan att respektera teveinspelningen och deras jobb, samtidigt som en skaffade sig journalistiskt material om årets största händelse i Haparanda, blir istället en skogspromenad med endast Bottenvikens skvalpande som bakgrundsljud.
Jag åker från Seskarö utan att ha skymtat en enda deltagare, kamera, personal eller med ens ett minsta lilla skvaller från en ortsbo. Däremot har jag under ledning av Kaj och Nalle lärt mig att Saltarv lever av saltet i sanden och att en kan få 25 000 kronor kilot av den exklusiva svampen Goliatmusseron.
Slutsatsen av dagens upptäcksfärd är att deltagarna har en fantastiskt, vacker och rofylld norrbottnisk natur till sitt förfogande under de utmaningarna som programmet ställer dem inför. Vem vet, kanske fungerar det som en tröst i svälten, kylan och bråken. Fast och andra sidan har de inte med sig Kaj och hans kunskap och kuriosa om naturen, strålande sol varje dag och inte heller erbjuds de valpgos av Nalle.
Nöjesjournalisten i mig är besviken, men natur- och djurfantasten har aldrig varit mer tillfredsställd.