Jag tror aldrig jag skrikit högt när en Nobelpristagare i litteratur tillkännagetts, men denna pristagare ligger mig väldigt varmt om hjärtat.
För Han Kang skriver som en Gud, även om hon i verkliga livet, faktiskt viskar fram sina ord. Jag mötte hennes författarskap för första gången när hennes bok "Vegetarianen" kom ut i pocket på svenska. Då var yngste sonen på väg att resa till Sydkorea och vi möttes i samtal över denna hemska, berörande och högst mänskliga berättelse om en kvinna som slutar äta kött. En berättelse som förövrigt dramatiserats på Dramaten i nutid, belönades 2016 med det internationella Man Booker-priset och blev Han Kangs genombrott utanför hemlandet Sydkorea. En lyrisk berättelse om en tystlåten kvinna i ett traditionellt äktenskap i Han Kangs hemland. Men när huvudkaraktären Yeong-hye börjar drömma om blod, brutalitet, kroppar och kött, tar hon beslutet att bli vegetarian – ett beslut som visar sig bli en kamp bortom hennes kropp och vad hon vill äta, utan en kamp för hennes sexuella och intellektuella frihet.
Sedan dess har hennes berättarteknik, hennes språk och förunderliga iakttagelseförmåga över det djupt mänskliga på detaljnivå fascinerat sida upp och sida ner i de romaner som hittills översatts till svenska där inte minst hennes senast översatta roman "Jag tar inte farväl" är en slipad diamant i bokfloden.
Jag läste den under tågresa mellan Luleå och Kiruna i våras, när mörkret och snön fortfarande höll vårt län i sitt grepp, och blev fullständigt betagen. För precis som utanför tågfönstret faller snön i ett mörker när huvudkaraktären i romanen "Jag tar inte farväl" lämnar Seoul för att hjälpa en väninna som råkat ut för en olycka i sitt snickeri och ligger på sjukhus för en ytterst smärtsam läkning. Kvar hemma på en ö i Sydkorea, med en mörk samtidshistoria, finns väninnans fågel som behöver mat. Det blir en vindlande resa med de levande och döda som sällskap. Lika underbart vackert som smärtsamt.
Ordens ordning. Det närmast drömska landskapet. Hennes förmåga att vara så konkret och samtidigt universell skapar något så unikt som ett författarskap som står helt utanför allt som kan kallas mainstream. Han Kang är en berättare med ordets gåva. Jag har sagt det till alla som velat lyssna. Nu säger jag det i denna krönika. Läs årets Nobelpristagare i litteratur. Läs Han Kang!