Nattfestivalen ger själen värme

Det kan sägas redan på en gång –Nattfestivalen i Korpilombolo är en unik företeelse i vintermörkret. Omhuldad åker man hem lite varmare i själen, menar kulturredaktör Eva Åström.

Brita Weglin ställer ut i två rum på Medborgarhuset i Korpilombolo. "Besökarna kommer först in i ett rum med rädslor, sedan följer ett rum för tröst", säger hon. På bild ses bilden "Domedagsprästen" som gestaltar Brita Weglins egen rädsla för domedagspredikningar hon mötte som barn.

Brita Weglin ställer ut i två rum på Medborgarhuset i Korpilombolo. "Besökarna kommer först in i ett rum med rädslor, sedan följer ett rum för tröst", säger hon. På bild ses bilden "Domedagsprästen" som gestaltar Brita Weglins egen rädsla för domedagspredikningar hon mötte som barn.

Foto: Pär Bäckström/Frilans

Krönika2021-12-05 11:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag minns första gången jag skulle bevaka Nattfestivalen i Korpilombolo. Klockan 11 en vanlig torsdag klev jag in i Församlingshemmet där en samling människor diskuterade livets mening och existentiella frågor över en kopp kaffe. Bara det berörde på djupet. Men i backspegeln över tid har framför allt detta djupt allvarliga samtal etsat sig fast för den inkännande tonen. Ingen avbröt. Ingen höjde rösten. Lyssnandet stod i fokus i en rörelse som ville framåt. Något som bara kan åstadkommas i dialog och genom en gemensam strävan efter att försöka förstå.

Och just denna atmosfär av respekt för andra människors tankar och funderingar är kanske det mest fascinerande med Nattfestivalen. Här bjuds nämligen tid till att reflektera och på allvar möta sina medmänniskor, oberoende bakgrund, yrke eller tillhörighet. Jag menar, hur många kulturfestivaler har en programpunkt under rubriken "Samtal över en kopp te" sent på kvällen.

Varje år slås jag också av det digra kulturutbudet som bjuds besökare under 13 dagar. Musik, dans, teater, konst, film och workshops i både skrivande och broderi blandas med föreläsningar om skogen, om den samiska legenden Nils Aslak Valkeapää och en hel dag om forna dagars Arbetsstugor. 

"Vi vill möta människors tankar", förklarade Linnéa Nylund, Korpilombolo Kulturförening när hon ombads kommentera årets program.

För visst har arrangörerna en stor påverkan både på programmet men också den unika atmosfär som får människor att återvända år efter år till Korpilombolo. Linnéa Nylund skulle jag personligen vilja adoptera till familjen – en äldre klok röst som dessutom sprider ett lugn som en smått överspeedad kulturredaktör skulle behöva. 

Enligt henne är natten dagens mor. Och precis som en mor omsluter sitt barn, omhuldas vi av natten, dess mörker och stillhet, där förvisso faror ruvar men lika mycket erbjuder nya upplevelser.

Trösterika ord, fyllda av värme, som bär hela långa bilfärden hem till Luleå i vackert vinterlandskap när mörkret fallit. Så passa på att ta en tur till Korpilombolo. Där finns något för de flesta.