Närande, tärande turister

När Ruben Östlund 2014 prisades av juryn vid filmfestivalen i Cannes, så var det för filmen ”Force Majeure”.

I framtiden kan fjällvandrare få bära med sig eget vatten till följd av klimatförändringarna.

I framtiden kan fjällvandrare få bära med sig eget vatten till följd av klimatförändringarna.

Foto: Henrik Holmberg / TT

Krönika2019-08-27 06:00

Ja, så lyder alltså den engelska titeln på relationsdramat ”Turist”, som handlar om en familjefar som i ett känsligt läge överger fru och barn för att rädda sitt eget skinn.

Fyra år tidigare kom ”The Tourist”, en mer konventionell historia där den amerikanske Venedigresenären Frank (Johnny Depp) förälskar sig i Interpol-agenten Elise (Angelina Jolie) varvid en serie rafflande kanaljakter och pangpang-sekvenser inleds.

Att Östlunds ursprungliga filmtitel byttes ut, istället för att helt enkelt översättas inför en internationell lansering, kan alltså delvis förklaras av förväxlingsrisken. Men kanske rymmer också det svenska turistbegreppet en särskild uppsättning bibetydelser, som i någon mån förändras eller går om intet vid översättning till ett annat språk.

Den svenske, manlige turisten har åtminstone sedan Lasse Åbergs Sällskapsresedagar setts som en särdeles vek och bortkommen typ. Som nation är vi tillräckligt självgoda för att eftertrakta ett visst mått av hemmastandard och en välbekant restaurangmeny på charterresan, men samtidigt tillräckligt självkritiska för att göra narr av samma begär. Eller som Povel Ramel uttryckte det i sången ”Naturbarn” redan 1956: ”Icke tycka om turist – tycka turist trist!”

Under många decennier har alltså turisten varit en förhånad, och samtidigt ganska folkkär figur i den svenska populärkulturen. Men frågan är om resglädjen och upptäckarivern någonsin stått inför fler potentiella hinder och fallgropar, än under den sommar som nu närmar sig sitt slut.

Om inte flygskammen förhindrade att utlandsresan överhuvudtaget blev av, så inföll den kanske under någon av de värmeböljor som gjorde flera länder osedvanligt ogästvänliga. Därtill stiftades på många håll nya lagar i ett försök att blidka den uppretade lokalbefolkningen på populära resmål, där man tröttnat på horder av turister utan folkvett.

I Italien har många besökare fått böta dyrt för opassande beteende, till exempel det tyska par som i juli fick betala motsvarande 10 000 kronor för att ha kokat kaffe på ett gasolkök intill Rialtobron i Venedig. Turister och fjällvandrare i norra Sverige behöver knappast oroa sig för sådana följder när Trangiapannan åker fram. Men den 8 augusti rapporterade Sveriges radio att mycket tyder på att kalfjällbesökare i framtiden kan komma att behöva bära med sig eget vatten, då bäckar och rännilar torkar ut till följd av klimatförändringar.

I detta perspektiv är turistens klagan och packningsbesvär långt ifrån det största bekymret. Men åtminstone ett tecken i tiden, en av oräkneliga små förtretligheter till följd av varningsklockornas stegrande larm.

Krönika

Elin Ruuth
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!