Semester betyder semesterläsning och sådant är bra för själen. Jag har inte haft någon semester och inte heller har jag läst. I ett utslag av självdestruktiv hybris tog jag på mig att både jobba heltid och skriva klart en masteruppsats. Som ett led i att motivera mig själv till att göra jobbet införde jag en asketisk regim: inga tv-serier, ingen nöjesläsning. Nu är jag deprimerad.
Enligt Svenska Akademiens Ordbok från 1902 står att läsa att askes är en ”i etiskt eller religiöst syfte utöfvad själfförsakelse o. afhållsamhet från (sinnliga) njutningar och själfspäkning”, bestående av ett ”bemödande att genom återhållsamhet och stränga späkningar döda sinnligheten såsom det ondas förmenta källa”.
Gott så! I ett utslag av luthersk arbetsglädje och nitisk moral fick både poesin och den senaste säsongen av Rick & Morty således stryka på foten. Hela sommaren har de lockande romanerna, denna lågt hängande frukt som likt sirener med förföriska rop lockar de svagsinta till nöjesläsning, fått se sig avvisade av min obändiga vilja. För att parafrasera Martin Luther, världshistoriens kanske torraste person: ”den som arbetar skall icke heller äta”. Med gott mot satte jag av mot själens skymning.
Det är med att sluta läsa som med att sluta röka. Den första månaden gick smärtfritt. Sen blev allt förjävligt. Vad finns det för mening med livet utan nöjesläsning? I den mycket välformulerade essäsamlingen ”Sammanfattning av sönderfallet” definierar filosofen Emil Cioran livet som ”ett tillstånd av icke-självmord”. Min asketiska tillvaro av boklöshet har givit mig anledning att hålla med. Både jobbet och uppsatsen blev förvisso klart, men till vilket pris? Med viss trötthet drar jag mig till minnes den gode Pyrrhus citat efter den dyrköpta segern vid Asculum: ”En sådan seger till och jag är förlorad”.
Nej, askes är inget för mig. Jag saknar den övertygelse och stränga disciplin som krävs för att bekämpa sinnligheten såsom det ondas förmenta källa. Den litterära sinnligheten må leda till paradis eller helvete, men som krydda i det mellanliggande livet är den nödvändig. Och häri ligger sensmoralen i denna anekdotiska krönika: det är i synbart armod som livets glädjeämnen uppenbarar sig i all sin skönhet och prakt. Jag gillar att läsa. Faktum är att läsning är det bästa jag vet. Utan den är livet inte alls roligt. Därför ser jag fram emot en höst i nöjesläsningens tecken. Jag är tillbaka. Livet skall finna en väg.