Krönika
En slags egenmäktig syn på tillvaron där det egna jaget är centrum. En samhällssyn där auktoriteter och gemensamma överenskommelser ställs åt sidan till förmån för individens övertygelser och rättigheter. En världsbild där varje människa har fullständig frihet över sina handlingar. Som politiskt system kallas det anarkism.
Vän av ordning vill förstås protestera över jämförelsen mellan att markera missnöjet mot Handke som Nobelpristagare genom bojkott och kriminellas vedergällning med automatkarbiner. Jovisst. Självklart. Men som principiell hållning finns det paralleller. Det egna jagets unika egenmakt.
Medieprofilen Wallin vände sig visserligen till rättsstaten som prövade anklagelserna mot Virtanen. Men när fallet lades ner i brist på bevis bestämde hon sig för att sätta sig över systemet och göra sig till både åklagare och domare. I fallet Handke handlar det bland annat om akademiledamöter som gör sitt ego större än lojaliteten inför sitt uppdrag och aktivister som kräver ställningstagande från självaste Kungen. Det räcker inte att debattera och uttrycka sina åsikter, utan man kräver åtgärder. Handke är också den första på 31 år att inte bli inbjuden till Rinkebys skolelever. Officiell förklaring är att skydda barnen från eventuella protester. Men ska eleverna då läras att yttrandefrihet kan tystas? Ska man godta att Handke-demonstranter hotar skolelevers trygghet? Anarkism i praktiken.
De kriminella som frigjort sig helt från samhällsapparaten agerar utifrån hämndideologi. Vedergällning från offrets sida. Inte för att de inte vet bättre, utan för att det är det rätta i deras värld. Det moraliskt riktiga utifrån den enskilda kränkta individens synvinkel.
Jag förstår frustrationen hos Wallin, hos Handke-motståndare och även hos de kriminella som förlorat en närstående eller sitt anseende. Sorg, bitterhet, kanske hat, och en önskan om rättvisa och upprättelse. Men den gemensamma springpunkten är övertygelsen om att ta saker i egna händer. När verkligheten inte är som jag vill måste den ändras, utan inblandning av och kanske i protest mot den formella makten. För den med avvikande mening, den som agerar i kontrast till mina övertygelser och som hotar min världsbild har inte existensberättigande.
När jag har rätt och du har fel är allt tillåtet.