Med andra ord: renodla uppdraget, låt Sveriges Television och Sveriges Radio sköta nyheter och samhällsinformation samt tunga kulturprogram med deltagare i stil med Rodins ”Tänkaren”. Så får ”marknaden” de publika godbitarna, typ Melodifestivalen och fotbollslandskamper.
År efter år, samma visa. SR och SVT ligger ohotade i topp när svenska folket får svara på frågan om vilka medier de har störst förtroende för. Dryga 60 procent har stort eller ganska stort förtroende för public service (L, C, S och MP-väljare har över 80 procent, det är SD:s sympatisörer som drar ner helheten med sina 30 procent). Reklamfinansierade TV4 och TV3 får 33 respektive 10 procent. Allt enligt Medieakademin/SIFO som sedan 1997 mäter folks förtroende för olika svenska institutioner.
Public service ska tjäna samhällets intresse. Det innebär att vi erbjuds en blandning av sport, underhållning, kultur, samhällsanalys och nyheter. I det sändningstillstånd som alldeles nyligt förnyades av Riksdagen och som löper fram till år 2026 står att ”Sändningsrätten skall utövas opartiskt och sakligt samt med beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet ska råda …”. Nyhetsförmedling och samhällsbevakning ska ha olika perspektiv, så att händelser speglas utifrån exempelvis geografiska och sociala utgångspunkter, allt för att vi medborgare på bästa sätt ska kunna orientera oss och ta ställning i samhällsfrågor. Demokratin i högsätet alltså.
Käpphästen stavas underhållning. Att public service sänder ”På minuten” i Sveriges Radio och Mellon och landskamper i fotboll i SVT. Allt det ”krimskrams” som gör att public service lockar breda lager av svenskar – det retar gallfeber på moderater, sverigedemokrater och kristdemokrater. Varför frågar man sig? Vad är det som skaver så väldeliga? Är friheten hotad?
Jo, skavsåret är myten om vänstervridningen inom public service. Och som återupprepas om och om igen. Trots att Granskningsnämnden – som är satta att bevaka att SVT och SR sköter sig – ytterst sällan fälls public service-bolagen. År 2018 var det en, 2019 och 2020 hittills inga rörande kravet på opartiskhet!
Och nu i dagarna ett upprop om påstådd strukturell rasism inom Sveriges Radio! Hur kan SR försvara sig när det i grunden handlar om känslomässiga upplevelser? Debatten är viktig – rasismens fula tryne är vidrigt. Men är den inte också urtypisk för vår tid? Public service attackeras såväl utifrån som inifrån – Gud bevare public service!