Minnet kan med tiden bli som en Lottovinst

Jan-Olov Nyström minns tänkare som försvunnit i glömska.

Minnet kan vara som målning av Claude Monets näckrosor menar krönikören Jan-Olov Nyström. På bild ses Monets målning  'Le bassin aux nympheas' från 1919.

Minnet kan vara som målning av Claude Monets näckrosor menar krönikören Jan-Olov Nyström. På bild ses Monets målning 'Le bassin aux nympheas' från 1919.

Foto: Lefteris Pitarakis/AP/TT

Krönika2023-03-19 14:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Sitter med korsordet i vardagssoffan och brottas med rutan som frågare efter en ”May i bokhyllan”. Efter lite rådbråkning får vi bokstäverna O-L-L-O nedpräntade och minnet återvänder som en vision, som en blixt. Minnet som var ett halvt århundrade avlägset, bilden av studentrum som ångade av diskussionslust och läsning, av ständigt nya pocketböcker med lösningen på världens vedermödor och besynnerligt fängslande omslag. Det var Rollo May man frågade efter, psykologen som var så rätt i så många trånga rum i sjuttiotalets början, tillsammans med andra namn som också glömts bort, sådana som Jean Piaget, kanske George Lukács, Betty Friedan, Benjamin Spock, Paul Tillich helt säkert. Rollo May, en existentiellt färgad tänkare, en amerikan, möjligen fanns han på kurslistorna, eller så bara ändå. Läser lite på nätet och förstår att han verkligen hade betydelse en gång, en fin humanist helt enkelt. 

Vi måste minnas. Med lite högre ålder kan minnet bli som en Lottovinst, ingenting man förtjänat, bara en jätteskatt som man tilldelats utan motprestation. Rollo May, inte Steve Bannon, inte Jordan B. Peterson, inget svart grums ur den hemska samtiden, han fanns där en gång och han låg bland böckerna som skapade ljus och hopp. Nu lever han i korsorden mysterier och hans tankar knappt ens i de mycket lärda fotnoterna, men vetskapen att han en gång var på riktigt lyste upp rummet som vårtulpanerna med sina optimistiska kulörer.

Minnet är som Claude Monets näckrosor, som ett färgseende där man plötsligt gläds åt existensen av knallgula tulpaner som samsas med illröda. Det gör man när bruset försvinner, när det ovidkommande sjunkit undan. Varför bekymra sig om Jordan B. Peterson, det finns alltid en bedragare som väntar på att förvränga verkligheten. Mycket bättre att minnas en humanistisk psykolog som ville göra världen till en bättre plats, där färgerna gladdes och alla brukar sitt förstånd och rättvisa och välstånd råder. 

Ingen minns honom längre. Tror jag. Han hade namn som en cirkusartist och limmet i hans pocketböcker har väl för länge sedan fallit sönder. Han låg bland andra utopister och åtskilliga dogmatiker på bokbord som tycktes förklara allt som behövde förklaras och fick världen att verka gripbar och formbar. Vi behöver minnas de goda. Och undrar ni över namnen, ja - de är bara en googling otillgängliga och samtidigt oundgängliga i korsord. Och vem vet, kanske har någon tagit sig för att trycka Rollo May och andra namn på nytt.