Jonas Bendiksen, norsk fotograf och medlem i Magnum Photos har i sin senaste fotobok, "The book of Veles", gjort ett reportage från staden Veles i Makedonien. Staden har på bland annat European Trade Union Institute´s hemsida blivit utpekad som ett nav för produktion av Fake news under presidentvalet i USA 2016.
Bendiksen berättar på Magnums Photos hemsida hur boken kom till. Det är en lång och intrikat historia som jag inte kan återberätta i sin helhet här på mitt begränsade utrymme. Gå gärna in på www.magnumphotos.com och fördjupa dig.
I korthet gick det till så här;
Under Trumperan blev Bendiksen frustrerad över alla alternativa fakta som florerade och hur algoritmerna i sociala medier fungerade. Han hittade information om staden Veles ett centrum för produktion av Fake news. Han fortsatte gräva och hittade nya konstiga kopplingar kring namnet Veles som att guden Veles var en hamnskiftare och gudomen för kaos och magi. Bendiksens efterforskningar ledde också fram till ett manuskript, The Book of Veles, som sade sig vara guden Veles heliga text. Denna bok visades också vara falsk.
Själva fotograferingen i Veles tog ett abrupt slut med anledning av pandemin. I stället började Bendiksen skapa sina bilder i datorn. Med hjälp av ett 3D program, som används av dataspelskonstruktörer, och den stiltje som pandemin förde med sig skapade Bendiksen de människor han vill ha med i sitt reportage. Dessa monterade han sedan in i sina egna miljöbilder.
Texten i boken är också en slags digital konstruktion. Bendiksen matade in de artiklar han hittade om fakeindustrin i Veles i ett dataprogram som sedan skapade introduktionstexten till boken.
Boken kom ut och projektet redovisades på Visa Pour l´image i Perpignan, en prestigefull fotofestival för bildjournalistik. Han lyckades lura hela den samlade fotoeliten. De som skapar falska bilder vill ju inte bli avslöjade men Bendiksen ville tvärtom. Han väntade på att någon skulle upptäcka att bilderna var manipulerade men ingen gjorde det. Därför skapade han en Twitter och Facebook profil, Chloe Muskin, som började ifrågasätta sanningshalten i fotografierna.
Manipulerade fotografier är ingen nymodighet. I fotohistorien kan man hitta väldigt många exempel. Varför man väljer att manipulera bilder uppvisar också en variationsrik karta av anledningar. Det kan handla om politik, pengar eller berömmelse. Det kan vara ett konstnärligt uttryck eller helt enkelt det enklaste sättet att få fram det fotografi man vill. Ikea bygger numera upp sina interiörer direkt i datorn utan omvägen via kameran. Det är naturligtvis helt ok att skapa bilder på vilket sätt som helst. Det är kontexten som är viktig, vad vill man med sina bilder.
Personligen har jag lite svårt att veta hur jag ska förhålla mig till detta projekt. Jag vet ju att Bendiksen är en duktig fotograf som gjort ett antal fina fotoböcker, bland andra "Satellites" och "Vi som bor här". Han behöver inte manipulera bilder för att nå ett gott resultat.
Nu har han ju inte gjort detta för att luras utan exakt tvärtom. Han vill uppmärksamma oss på hur lätt det är att bli bedragen och hur svårt det kan vara att upptäcka det falska. Detta gäller naturligtvis inte bara fotografier, man kan uppenbarligen inte lita på någonting. Jag hoppas att detta leder till ett samtal om framtidens medielandskap och vilka verktyg och vilken kunskap vi behöver för att kunna känna oss trygga i vad som är sant och vad som är falskt.