Senast i bastun på Pontusbadet där en karl på laven mitt emot med lätt uppgiven röst sa: ”kan du begripa hur han Putin tänker”. Och så var samtalet igång. Och som min svettblanka kamrat sa; det är svårt att förstå – är vi så primitiva?
Den geopolitiska situationen har ritats om i grunden där hot om kärnvapen och ett strösslande av invektiv visavi motparten lätt för tankarna till hur boxare brukar pumpa upp aggressiviteten inför en match när de står och vrålblänger på varandra. Och jag tänker i mitt stilla sinne: har vi inte kommit längre än så här? Jag famlar efter om inte svar så i alla fall kunskap som kan ge kontur och något slags begriplighet. Vafför gör han Putin på detta viset?
Två böcker i ämnet gav bra vägledning. Oscar Jonsson är doktor i krigsvetenskap och expert på rysk krigföring och ofta gäst i tevenyheterna. Hans bok ”Hotet från Ryssland” ger en lika initierad som pedagogiskt tydlig bild av hur Vladimir Putin alltsedan attacken mot forna Sovjetrepubliken Georgien 2008 via annekteringen av Krim 2014 till aggressionskriget mot Ukraina successivt undergrävt demokratin och skapat en totalitär stat där säkerhetstjänsten i stort sett övertagit statens roll. Där Putin värvat gamla kollegor från före detta KGB, nuvarande FSB till topposter i Kreml. En isande dyster bild av hur korruption smular sönder statens institutioner där omvärlden nog var lite naiv i sin tro att om vi bara för in Ryssland i den ekonomiska värmen så blir kriget en omöjlighet. Det var i alla fall Angela Merkels linje.
Men Oscar Jonsson pekar även på att Rysslands vägval påverkades av USA under George Bush med invasionen av Irak och fånglägret Guantánamo slirade rejält ur ett folkrättsligt perspektiv. Kan dom kan vi.
Kalle Kniiviläs perspektiv är ett annat i ”Landet som vaknade”. Via ett antal intervjuer av människor som på olika sätt drabbats av våldet, växer landet Ukraina fram i helfigur. Alltifrån katastrofen i Tjernobyl 1986, via Majdanrevolutionen och annekteringen av Krim 2014 till Rysslands blodiga attack 2022 på vad de absurt nog kallar sitt ”broderfolk”. Vittnesmålen gör att vi kommer människor nära och därmed nästan, nästan förstår vidden av vad ett krig gör med oss. Det är smärtsam läsning, ögonen vattnas emellanåt. Det är en stark läsupplevelse. Och tanken kommer som på beställning; vad händer om väst sviker och lämnar Ukraina åt sitt öde? Om tokrepublikanerna vinner i USA, om vi trubbas av och ”tröttnar”. Har en cyniskt rå imperialistisk så kallad ”realpolitik” vunnit då? Hur ser världen ut efter det? Ska vi börja turista och tävla i skidor med varandra som om ingenting hänt?