Lydia Sandgrens Augustprisbelönade romandebut "Samlade verk" kretsar kring förläggaren Martin Berg. Hans egna författarambitioner har gång på gång och för längesen gått i stå. Men i litteraturen står han likafullt kvar, som sockeln till ett monument, havsbotten som binder ihop den synliga kartbilden.
Också i "Kärlek & Anarki", novembersveriges mest sedda Netflixserie, skärskådas relationer och yrkestillvaro på ett förlag. Helt i linje med verklighetens långdragna paradigmskifte i litteraturbranschen, irrar chefer och anställda på det fiktiva förlaget Lund & Lagerstedt mellan traditioner och framtidsstrategier, smal kvalitet och säljbarhet, magkänsla och algoritmer.
I Steven Soderberghs dramakomedi "Let Them All Talk" är spelplanen ett kryssningsfartyg, där den litterära agenten Karen (spelad av Gemma Chan) spionerar på författargiganten Alice (Meryl Streep) för att följa utvecklingen av dennas nya bokprojekt. Lika otålig är Twitter- och författarstjärnskottet Arabellas (Michaela Coels) agent i den hyllade brittiska HBO-serien "I May Destroy You".
Under åren 2019-2020 startades i Sverige 210 nya företag med förlagsinriktning, och enligt den senaste tabellen från SCB:s allmänna företagsregister finns idag 2442 bokförlag i Sverige. En klar majoritet av dessa drivs utan vare sig vinst eller lön, precis som lejonparten av författarnas verksamhet. Det tycks finnas något nästan naturlagsstyrt i floden av böcker som fortsätter att produceras, vare sig de har en rimlig chans att nå fram till läsare eller ej.
Den villkorslösa passionen för litteratur, att fiktionalisera, läsa, skriva och förlägga den, blir på samma gång ett argument för hur omistlig kulturen är – och en lite oläglig antydan om att böckerna kommer att fortsätta komma oavsett hur krispaketen och ersättningarna ser ut för denna bransch, hårt pressad liksom så många andra.
Men om 2020 var året då litteratur- och andra kulturarbetare ständigt behövde påminna om de krasst ekonomiska och nyttomässiga aspekterna av sitt värv, önskar jag mig för det nyfödda 2021 en kultursyn som återigen tillåts omfamna det omätbara, den fåfängliga och underbara flykt som både alstrande och konsumtion av kultur också kan bestå i.
Hur skulle vi annars kunna minnas det som varit, förstå (eller glömma) det som är, och längta till det som kan bli.