Krönika
Men hennes arv lever kvar, och då talar jag inte bara om hennes handarbetskunskap. Nej, det handlar om mer än så - det vill säga en person från den äldre generationen som lärt sig att hushålla med de resurser man har. Att vördnadsfullt spara på gamla textilier, sy om, omvandla något gammalt till något nytt och aldrig, aldrig slösa eller tro att det som är gammalt inte kan få nytt liv.
Samtidigt minns jag en julklappsönskning – en industritillverkad fisketröja jag sett på Domus i Luleå och som jag önskade mig än något annat.
Jag fick en hemstickad fisketröja så klart, idag värderad långt mer än den i akryl jag så hett efterlängtade. Jag minns besvikelsen.
Då handlade det om ett barn som var uppvuxen med hemstickade tröjor, mössor, vantar, ullunderställ och slipovrar samt hemsydda overaller, kappor, byxor, kjolar, klänningar, skoband och så klart handbroderade dukar till alla högtidsdagar.
Idag vet vi givetvis bättre. För några år sedan kom flera reportageböcker ut om textilindustrins stora påverkan på miljö och människor. Speciellt i utvecklingsländer, där den läsare som orkade kunde möta textilarbetare i Kina, Indien och Bangladesh – alla med berättelser om hur modeindustrin inte bara skapat personliga hälsoeffekter av negativ art utan även påverkat samhällen på en strukturell nivå. Exempelvis att floder och vattendrag i södra Indien, tillsammans med dammar förgiftat marker så att bönder tvingats lägga ner och flytta till storstädernas getton i jakt på försörjning.
Samtidigt har 840 ton svensk prima ull slängts, bränts och grävts ned varje år och 220 ton utländsk ull importerats i textilindustrins namn.
Men nu verkar trenden vänt, enligt en artikel i senaste numret av Hemslöjd. Den svenska ullen har fått upprättelse och inte bara för de småskaliga slöjdentusiasterna, utan även för Fåravelsförbundet som ser ullen som en potentiell inkomstskälla istället för en kostnad.
Svensk ull är på frammarsch. Men troligen krävs en mycket större insats. Där finns föregångslandet Norge som på uppsamlingsplatser jämnt fördelade över hela landet tar emot all ull, sorterar, klassificerar och säljer den vidare. Istället för som svenska fårbönder som själva tvingas kränga sin ull till ullaktörer. Och de har tidigare inte funnits norr om Gävle.
Därför så positivt att Sörböle Ullstation, utanför Umeå startat. Låt oss hoppas på en ullrevolution – detta material som inte bara värmer, isolerar, tar upp fukt, motverkar dålig lukt och dessutom är eldhärdigt och värmer även när det är blött.