Krönika
Men vägen fram till den allmänna och lika rösträtten hade varit lång och startade med Rösträttsrörelsen i slutet av 1800-talet, vilken var en politisk rörelse som kämpade för lika rösträtt åt alla myndiga medborgare i Sverige. Rörelsen bestod av ett antal olika organisationer. Bland annat Sveriges Allmänna Rösträttsförbund och Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt.
Förkämpar vi alla medborgare idag kan tacka ödmjukast för möjligheten att påverka vårt samhälle oberoende av inkomst, förmögenhet, kön eller kulturell minoritet. Inte minst i en tid när demokratin ifrågasätts och utmanas av politiska och religiösa extremister, där drömmen om ett politiskt system för elitstyre, likt det vi hade i Sverige för drygt 100 år sedan, glorifieras.
Samtidigt finns och har funnits många begränsningar av rösträtten, särskilt i relation till ålder och nationellt medborgarskap. Exempelvis år 1921, då rösträttsåldern var 23 år, kunde endast 55 procent rösta. Men även andra livsbetingelser har begränsat människor i Sverige att rösta. Före 1945 fick inte den som var försatt i konkurs eller omhändertagen av fattigvården rösta och fram till 1989 kunde personer omyndigförklaras och därmed förlora sin rösträtt. Krav på mantalskrivning och en fast adress ställde också till det för våra minoriteter samer och romer. Även de som dömts till straffpåföljd, det vill säga straffarbete/fängelse fick inte rösta. Detta avskaffades i Sverige 1937 (men finns fortfarande i många länder, bland annat USA).
Efter 1989 finns inga så kallade rösträttsstreck. Men personer under 18 år får inte rösta och personer utan svenskt medborgarskap får inte rösta i riksdagsval, dock i kommunalval.
Demokratin som samhällsbygge är därmed en historiskt ung företeelse i Sverige, även om vi idag tar den för given. Innan 1909 var exempelvis rösträtten till första kammaren inte endast beroende av inkomst och förmögenhet. Den var dessutom graderad. I Torbjörn Nilssons artikel "Politiskt system för elitstyre" på Demokrati100.se ges ett exempel från en röstlängd i Alsike där friherren Karl Gustaf Cederström förfogade över 34 röster medan statdrängen Johan Erik Jansson hade tre. Då beräknas endast 22 procent av de vuxna männen haft rösträtt och valbarhet till den politiska makten i vårt land.
Och tillbaka till det elitstyret vill vi väl inte. Därför, låt den 26 januari i framtiden vara en högtidsdag då vi hyllar vår demokrati.
Eller som rösträttskämparna en gång sjöng, texten ”Kvinnornas lösen" av socialdemokraten och författaren Karl Gustav Ossianilsson, tonsatt av den berömde kompositören Hugo Alfvén:
"Ty från torparetösen Ja, I makter, som pösen, till damen af ätt, slån ändtligt reträtt från docenten till blyga brodösen, och raseren de murar och rösen, en växande skara, vi flockat oss tätt som redan för länge fått söndra vår ätt, om vår medborgarrätt, ty vår medborgarrätt, och v å r m e d b o r g a r r ä t t är vår lösen!"