Kuriosa ur den kulturmarxistiska kalendern

För journalisten är kalendern en aldrig sinande källa till års­dagar att uppmärksamma.

Foto: Andreas Walitalo Norrbottens Kur

Krönika2016-11-17 12:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det är alltid kul med jubileum. Eller, ja, oftast. Vissa årsdagar är ju sorgens minnesstunder – men även dem finns det något renande över att uppmärksamma. Och allt som oftast ursäktar de, om inte bubbel, åtminstone utrymme i tidningsspalter. Som dessa.

Dessutom infaller de så oförskämt tätt. Bara i år blir Sveriges Television 60, medan den svenska tryck- och yttrandefriheten i sig firar 250. Nästa år kommer Norrbottensteaterns 50-årsjubileum, men redan på måndag är det precis 100 år sedan dess grundare, Thure Liljedahl, föddes. Och jag har själv precis skrivit en text till 15-årsjubilerande Göteborgs­magasinet Djungeltrumman, om det faktum att John Hustons ”Riddar­falken från Malta” fyller 75.

Journalister letar ständigt efter jubilarer, i brist på annat stoff. De är tacksamma teman, lätta att skriva om och inga problem att rättfärdiga. Och det går att hitta exakt hur många som helst, varje dag. Bara en letar lite.

I jakt på årsdagar att uppmärksamma den här veckan hittade jag exempelvis två händelser ur kommunismen och kulturens gemensamma historia som inföll på dagens datum, 17 november. Kuriosa ur den kulturmarxistiska kalendern, så att säga.

För 99 år sedan*, strax efter oktoberrevolutionen, försvarade Lenin sitt inskränkande av den ryska pressfri­heten i ett tal. ”För överklassen”, kunde han några dagar senare läsas i Pravda, ”betyder pressfrihet frihet för […] kapitalisterna att kontrollera media, vilket – i till och med det friaste av länder – leder till korruption”.

Lenin hade tidigare, precis som Marx, tyckt att yttrandefrihet var en mänsklig rättighet. Dock med en egen defintion av begreppet.

På andra sidan om den kapitalist-kommunistiska ravinen, och på dagen 30 år senare, röstade Hollywoods skådespelarskrå Screen Actors Guild igenom införandet av en anti-kommunistisk lojalitetsed för medlemmar. Branschens rysskräck tog sig (likt Sovjet­unionen) obehagliga former under Joe McCarthy följande årtionden, men eden avskaffades 1974.

Två mediehistoriska händelser kring samma ideologi. Separerade av Berings sund, men enade av ett gemensamt datum. Meningslöst sammanträffande? Ja, men ganska intressant ändå, tycker jag.

Övriga historiska händelser som inträffat den 17 november (i urval):

1970: Den brittiska skräptabloiden The Sun publicerar sin första ”page 3 girl”, det vill säga omotiverad objektifiering av kvinnor på nyhetsplats. Ett fenomen som, efter ihärdigt kampanjarbete, äntligen tvingades upphöra förra året.

1973: Richard Nixon uttalar de bevingade orden ”I am not a crook!” i ett försvarstal. Men den folkvalde amerikanske presidenten visade sig ändå vara just en skurk. Ett fenomen som, från och med januari nästa år, kommer vara mer sant än Tricky Dick någonsin kunnat drömma om.

*Datumen stämmer inte exakt just här, eftersom Sovjet några månader senare gick över till den gregorianska kalendern.