För så är det ju, ekonomin styr våra liv vare sig vi vill eller inte och är man intresserad av samhälle och politik så är matematiken tyvärr ofrånkomlig. Follow the money som det heter. Men frågan är – i vems intresse?
Jag hade dock tur. Det började med att jag snubblade över journalisten Katrine Marçal, i tidningar och böcker. Nu senast ”Vem lagade Adam Smiths middag?”. Alltså den nationalekonom från 1700-talet som räknas som liberalismens fader. Det är onekligen att ta tjuren vid hornen och han – eller snarare hans epigoner – får sina fiskar varma.
Marçal slår direkt fast att ekonomin ytterst vilar på kroppen, existensen. Hur vi bäst fixar biffen så att säga. Ekonomi i sig själv är bara torra siffror och teorier. Smiths och alla hans efterföljares dröm var att söka förklara ekonomin på samma sätt som Isaac Newton förklarade naturens ordning, nämligen genom att successivt ta sig ner mot minsta gemensamma nämnare. I Newtons fall atomen; studera den och dra konsekvenserna. I ekonomins fall fann Smith & co att det var egenintresset som utgjorde grundbulten. Egenintresset skulle ”fylla samma funktion i samhällssystemet som gravitationen gjorde i solsystemet”, alltså uppnå naturlig harmoni. Så hur gick det? Infann sig ett väloljat samhälle? Problemet var att man glömde bort kvinnan som ekonomisk faktor. Kvinnans arbete blev aldrig en del av ekvationen, av BNP och som en naturlig följd; av lönekakan. ”It is a mans world” som James Brown sjunger.
Marçals bok blev för mig en häpnadsväckande ögonöppnare. Här presenteras elegant teorin om människan som en ekonomiskt rationell varelse som efter förmåga strävar efter att maximera sin ekonomi till allas glädje. Dock, den kapitalistiska framgångssagans perspektiv är mannens. Förfärande 70 procent av jordens fattiga utgörs av kvinnor. Och de rika knösarna blir ännu rikare på de fattigas bekostnad.
Vi kan bolla hur mycket siffror vi vill, ofrånkomligt är att systemet haltar. Och numera undrar jag mer vad de har för sig i banken FÖRE klockan tre. Den politiska makten i ett samhälle tillfaller den som skaffar sig makt över berättelserna. Det som kvinnor av hävd stått för – barnafödande, vård, uppfostran, omsorg, städning, laga mat, har aldrig räknats in i marknadsekonomin – eller berättats tillräckligt om. Inte konstigt då att ekvationen inte går ut. Att 1+1 kan bli 3 gäller inte alla.