Krönika
Senaste uttrycket för detta fenomen handlar om att BBC i England har tagit bort ett avsnitt av den i Sverige omåttligt populära serien ”Pang i bygget” (Fawlty Towers) från sin webb. Serien med John Cleese i huvudrollen som Basil Fawlty, hotellägare i den sömniga semesterstaden Torquay, ständigt i konflikt med sina gäster, men egentligen mest med sig själv. Avsnittet kallas populärt för ”Don’t mention the war!”, alltså Nämn inte kriget – underförstått det andra världskriget – när du talar med tyskar. Och en gammal major struttar omkring och knorrar rasistiska tokigheter.
En annan känslig fråga är när konstnärliga verk åldras olyckligt. Globala tv-bolaget HBO har tagit bort filmklassikern ”Borta med vinden” från sin strömningstjänst. En film som förvisso ger en grovt stereotyp bild av svarta. Men sådan var tiden – och så ser vår historia ut. Det var inte länge sedan som svenska bibliotek rensade ut Astrid Lindgrens Pippiböcker med handlingen förlagd till Söderhavet där pappan, sjökapten Efraim Långstrump, var ”negerkung” på Kurrekurreduttön. I nyutgåvor av boken lär det inte fullt så politiskt korrekta ordet vara utbytt mot ”härskare över kurrekurredutterna”. Lite kissnödigt.
Och nyligt fick ”Kungen av Kungsan”, Paolo Roberto, betala dyrt för sitt snedsprång när förläggaren drog in hans böcker. När jag kollar på nätet hos bokhandlare så har länkarna tagits bort. Jag tycker hans handlande är förkastligt – men nog straffas han så det räcker utan att vi andra ska spä på med vår förträfflighet likt små konfirmander med oskyldigt himlande ögon. Det finns ju exempelvis en bok – jag tänker på Bibeln – som är formligen tryfferad med tankar i stil med ”Kvinnan tiger i församlingen” och annat nattståndet. Men si religionen är fredad – tafsa för böfvelen inte på den!
Nog skorrar detta rejält?
Så frågan är hur mycket konsten och konstnärligt skapande kan stå fri från besvärande sammanhang. Jag minns så väl när jag började lyssna på klassisk musik – Beethovens pianosonater i stället för Hep Stars. Så läste jag att supernazisten, tillika ingenjören bakom Förintelsen, Reinhard Heydrich, älskade titanerna Wagner och Beethoven. Hilfe!! Vad göra? Fortsätta lyssna eller stolt ta högljutt avstånd från denna befläckade musik? Woody Allen kom till min räddning: ”Varje gång jag lyssnar till Wagner får jag impulsen att invadera Polen”. Vad säger ni, hur vore det med lite humor?