Det var en tid när även de mindre landsortstidningarna kunde bevaka lyrikutgivningen regelbundet och brett. Nu är Christensen borta och hon fick aldrig Nobelpriset, men nyss kom en postum utgivning av hennes arbeten och där fanns följande strof som jag inte kan släppa:
som djupet lyfter vattnet
upp till en källa
lyfter döden de levande
upp för att dricka
Det är en av de mest hänförande diktstrofer jag någonsin läst, fyra rader livsmotiv och sammanfattning. En fruktansvärd skönhet, en sanning som vi kan leva efter utan att motivera oss vidare. En sanning som varar tills vi inte längre.
Kanske ett konstigt sätt att börja ett sommarbetraktelse på, men midsommar har ju redan passerat och de eviga upprepningarna gör att medan kulturen sjunker undan så stiger naturen fram. Nutidens kulturdebatter flyger förbi som små svärmar av knott, läser om en författarpar som hävdar att mjuka värden förstör vårt samhälle, kvinnor tar männens plats och allt blir ”feminiserat”: skolan, fängelserna, järnvägen den också. Det är dumt så att datorn stannar, men det får utrymme och diskuteras. Och aktivister kastar förtvivlad färg på klassiska konstverk i protest mot klimatförstöringen.
Jag vet inte längre vad jag ska säga till vår tid.
Hela det politiska fältet deprimerar mig. Ukraina och klimatet förtvivlar mig. Men på väg ut till postlådan lägger jag märke till en stor skalbagge i den vita pionen. En grågrön, praktfull sak med antenner som plymerna hos en gammeldags kavallerist. Där kommer naturen igen, postlådan var tom, men skalbaggen var nog en myskbock, möjligen. På kvällen, just när det började skymma här i Södra Norrlands kustland, syntes en hastig skugga över krolliljorna, en skugga med vilja och medvetande – den rörde sig ryckvis. Gick och ställde mig intill rabatten och då kom igen - ligustersvärmaren. Inte poetiskt svävande precis, mer som en nordlig kolibri, hejdade sig framför de violetta kronbladet och tog sin nektar. Jag kunde lika gärna tänkt på en fredlig liten drönare, den som nu blivit krigets nya verktyg i grannlandet Ukraina där barbariet försöker erövra mark från förnuftet.
Jag väntar på en yngre generations radikalitet. Eller möjligen bara på ytterligare ett besök av ligustersvärmaren om kvällen.