Lina Stoltz: Lina Stoltz: "Jag är inte säker på vem det är som inte fattar"

En röst ur en högtalare hälsade oss välkomna och påminde oss om att stänga av våra mobiler, och sa även att det inte var tillåtet att fota eller filma under föreställningen. Ett par damer bakom mig förde en lågmäld konversation om att det var konstigt att de måste upplysa om detta eftersom det borde vara självklart. Så kom skådespelaren in på scenen vilket betyder att pjäsen börjar och publiken tystnar. Damerna hade dock lite ytterligare att säga varandra. Att det är ju konstigt att folk inte har mobilvett och så där. Deras röstvolymer var någonstans mellan att viska och att småprata. Den ena av dem sa med eftertryck att ”det måste väl alla förstå!”, och den andra höll med. Sedan hördes ett diskret hyschande från någon i närheten. 

Bristande självinsikt? Jovars. Men nog är det jobbigt att gå genom livet bland alla korkskallar som inte fattar självklara saker. Hur man beter sig på teatern eller i trafiken till exempel. Själv fattar jag inte informationsskyltarna på gång- och cykelbanorna i Luleå kommun. Inte för att de delvis är på engelska, utan för att jag inte är säker på vem det är som inte fattar. Helst vill jag förstås tro att det inte är jag. Skylten lyder: Gå till vänster, cykla till höger. As simple as it sounds. Min hjärna gör som den brukar och tycker att det där borde gå att komplicera.   

Om fotgängare A går till vänster och cyklist B hojar till höger i samma riktning går det fint. Men hallå! De flesta gång- och cykelbanor i Luleå är inte enkelriktade eller indelade i körfält. Det är bara en enda smal väg för alla att samsas om. Så om fotgängare A går i ena riktningen och cyklist B hojar åt motsatt håll blir ju den enas vänster och den andras höger samma sida. Vem av dem ska då gå ner i diket? Det säger skylten inget om. Kanske cyklisten ska hålla mycket åt höger och fotgängaren bara lite åt vänster, så att den liksom går på mitten av vägen men litegrann åt vänster? Nä, jag är tydligen en av de där som inte fattar självklara saker. 

Men kanske nästa trafikinformationskampanj kan ta inspiration från teatern, med en röst på högtalare med mobilinstruktioner. För den gång jag höll på att bli nermejad under en promenad var cyklisten försjunken i sin telefon och jag kom undan med rena förskräckelsen, förmodligen tack vare att ingen av oss hade läst as simple as it sounds-skylten.