Alla är de influencers och en av den nya tidens makthavare. Många med dagliga följare på sociala medier som långt överstiger de traditionella mediernas räckvidd. Dessutom når de en ung och i många fall en mycket ung publik med sina åsikter, budskap och inte minst annonser.
För influencer är ett yrke, ett varumärke, där annonsörer, entreprenörer och inte minst influencernätverk som kapitaliserar på framgången genom att agera agenter mellan influencers och annonsörer flockas. Tro inget annat. Det visar journalisterna Yasmine Winberg och Julia Lundin med tydlighet i sin nya bok "Badfluence? – Makt, miljoner & halvsanningar i sociala medier". Och därför menar författarna bakom boken ska dessa personer granskas.
Yasmine Winberg och Julia Lundin jobbar båda på tidningen Resumé och har under lång tid granskat dessa nya makthavare i vår demokrati och visar på en luddig lagstiftning för den smygreklam som influencers får betalt för att saluföra till sina följare. Men också ett fält där åsikter kan tas för fakta och de som önskar kan köpa fejkföljare för att locka fler annonsörer. Dessutom går de själva undercover och köper fejkföljare, vilket visar sig var mycket lätt.
Det finns många som menar att det demokratiska samtalet vidgats i takt med att sociala medier växt som plattform, men vad får det för konsekvenser när svenske Felix Kjellberg, känd som Pewdiepie, som är en av världens största på Youtube med 100 miljoner prenumeranter, flera gånger anklagats för högerextrema åsikter. Själv försvarar han sig med att det är satir. Han når alltså 100 miljoner. Eller de skönhetsinstitut som betalar för att en känd influencer lägger sig under kniven för att sedan marknadsföra rabatter till sin unga följarskara. För att inte tala om kreditbolag som betalar för att kända personer ska saluföra deras tjänster i samband med egna läckra köp av exempelvis kläder och smink.
Smart marknadsföring, inte minst eftersom kidsen tror på dessa personer. Om det ens är en person. Artificiella influencers, det vill säga påhittade individer skapade av en dator, har ökat. Där kan vem som helst kan ligga bakom.
Nu handlar det inte om att fördöma fenomenet. Det personliga tilltalet lockar och likar kan hitta sammanhang, men visst har författarna rätt i att det är en växande bransch som borde granskas mycket hårdare. Inte minst för demokratins skull.