Men vad behöver vi egentligen veta om det förflutna för att dra slutsatser av hur det kommer att bli?
1920 skapade konstnären Paul Klee verket "Angelus Novus". Angelus Novus visar en ängel med uppspärrade vingar. Filosofen Walter Benjamin såg i målningen en historiens ängel, som färdades med ryggen mot framtiden. Hans uppspärrade ögon var fixerade mot de katastrofer som inträffat och han drevs ohjälpligt baklänges in i framtiden av den storm vi kallar utveckling.
När allt rasar och förvandlas till ruiner, gäller det att rädda historien. Att hålla ögonen på den. Vi ser ofta framtiden som oundviklig. Det som redan skett, radar upp sig till en naturlig kedja av saker som leder till att det som kommer att ske är helt logiskt.
Walter Benjamin vände på steken och sa: varje historisk skede skulle ha kunnat bli annorlunda. Varenda ögonblick är en möjlighet att gå vidare åt olika håll. Om vi gör valet att se det som kommer imorgon som en självklar fortsättning på idag – så väljer vi också bort allt som inte passar in. Alla människor som var på god väg åt ett annat håll, men som inte lyckades få med sig tillräckligt många andra. Walter Benjamin menade att det var just dessa människor som historikern hade en plikt att minnas. ”Historien ska alltid ses som oavgjord”, skrev Stefan Jonsson i en gammal text om Walter Benjamin i Dagens Nyheter.” Det innebär att ”det politiska handlandet alltid är meningsfullt”. Varför? För att framtiden alltid kan bli annorlunda.
Frågan för dagen – efter en valrörelse som ännu inte landat i något konkret och i en tid som är så kraftigt polariserande, där våra medievanor matar oss med lika doser bekräftelseskapande malströmmar som dystopiska sinnebilder, är: Vart går vi härifrån? Vi har historiens mest lovande demokratiska verktyg i vår hand. Vi kan använda det för att skapa ett bättre samhälle, där alla involveras. För att sprida kunskap, kultur och bildning. Men det kräver antagligen något av oss. Kanske är det att just vi inser att nuet erbjuder många möjliga framtider. Inte bara de möjliga framtider som syns eller hörs mest i våra sociala medieflöden. Utan massor av andra. Inte bara de framtider som är kränkta, rädda och hånskrattande – och som vi ser så mycket av idag. Utan massor av andra. Allt som vi gör idag pekar mot ett möjligt imorgon. Och det är vi som avgör vilken riktning det tar. Just nu. Just du.