Från start hade Hooja publiken i sin hand och redan vid första låten gungade asfalten under publikens fötter.
Hooja "har en orange ganska lurvig kostym, som Benjamin Ingrosso, fast från byn".
Under fredagskvällen stod båda artisterna på Brännbollsyrans stora scen inför tusentals åskådare, men ungefär där slutar likheterna. Ingrosso flög in med 22 personer till festivalen och belägrade en stor del av våningsplan 2 på backstageområdet. Lite längre in satt två Gällivarebor i ett överdimensionerat konferensrum efter att ha kört sex timmar med paus i Töre.
Två dragplåster med olika förutsättningar. Med en given publikfavorit i orange ganska lurvig kostym.
Benjamin Ingrosso hade med sig ett fullt band och totalt 22 personer till Umeå. Men hade inte i närheten av lika stor publik som Hooja.
Hoojas show på Brännbollsyran liknade ingenting artisterna tidigare har upplevt.
Redan efter lunchtid gjorde Gällivare väsen av sig när Sofia Jannok deltog i ett panelsamtal om klimatet på Brännbollsyrans publikhotell. Artisten var orolig över den skenande utvecklingen och krävde förändring.
Tio timmar senare river två andra Gällivarebor upp damm och höjer medeltemperaturen över alla klimatmål.
Det har kallats skojsrejv, EPA-dunk och glesbygdsdisco – en sorts blandning av tvåtaktsolja och bensin som är ett direkt hot mot alla björkar på Hedlunda denna fredagsnatt.
Den gröna omställningen har fortfarande en hel del frågetecken, den orangea ganska lurviga omställningen har bara utropstecken. Industrialiseringen i norr har inte mycket att hämta mot Hoojas revolutionerande utveckling.
De flesta på området stod vid stora scenen vid midnatt och eftersom 15 000 personer köpt biljett tyder det mesta på att Hooja slog sitt egna publikrekord.
Premiären till ära hade Mårdis fått ett jakttorn på scenen, som enligt honom hade Sveriges bästa utsikt.
När politiker och näringslivspampar fortfarande pratar om att förändra har männen bakom skotermaskerna gjort massor på ett år.
Förra sommaren gjorde de maskerade kompisarna sin första spelning på samma plats som nu, det kändes svårslaget och ändå hade vi bara sett starten på sagan som aldrig verkar ta slut. Nu kliver de upp på den största scenen, som potentiellt kan ta alla 15 000 betalande åskådare, som självklart affischnamn. I samma kläder men med ännu större publik.
Det sägs att världstjärnan The Kid Laroi, som flög från Los Angeles under fredagen, har köpt in extra teknik för att maxa lördagens ljusshow och att Axwell, som kommer med privatjet, har ett pyro med inslag som ingen sett tidigare.
Men Hooja har en expanderande maskinpark, ett tvåmannatält som sprutar discorök, ett dussin stubbar, en radiostyrd älg och ett nybyggt jakttorn invaderat av en mårdhund.
Ska stjärnorna ha någon chans mot Hoojas uppvisning får de uppfinna något annat än eld.
Under de nya låtarna "Grusväg" och "Happis" klev Hooja och Mårdis fram och spelade akustisk gitarr.
Det är lätt att bli fartblind av Hoojas resa längst E4:an söderut men när sommarturnén gör sitt första stopp på gungande asfalt är det läge att stanna upp och försöka ta in intrycken.
Även om de "vill aldrig, aldrig, aldrig synas, vill va' anonym" har de vuxit till en ofattbar storlek, trots att den orangea ganska lurviga kostymen är densamma.
Duon från Gällivare är inte bara kompisar längre, de är artister på väg mot legendstatus. Sagan som bara fortsätter är snart en egen rekordbok med så många papperssidor att alla björkar i Umeå inte räcker till för att tillverka den.
För publiken verkar inte få nog, tvärtom växer supporterskaran i tvåtakt. Mycket tyder på att motorsågsmassakern i Hedlunda bara vara en del av den orangea vågen.
Hooja
Hooja på Brännbollsyran i Umeå