Sven Nordqvist (Pettson & Findus) är en av de 130 tecknare som medverkar i boken "Teckaruppropet - mot kärnvapen och Nato" som kom ut 2022.
Sedan dess har mycket hänt, inte minst har militariseringen gått som en flodvåg genom samhällsdebatten, samtidigt som Nato-ansökan gått kräftgång. Och när vårt lands överbefälhavare Micael Bydén lät folket förstå att vi måste förbereda oss på krig skrämde han inte bara upp barnen utan stärkte också sitt eget varumärke. Med inte fullt ett år kvar som landets överbefälhavare har nämligen Micael Bydén, tillsammans med fästmön Linda Staaf, startat ett konsultbolag. Företaget Byden Ops AB ska ägna sig åt konsultverksamhet inom strategisk omvärldsanalys, företagsutveckling och ledarskap.
– ÖB planerar för framtiden efter sitt förordnande, sade Therese Fagerstedt, presschef vid Försvarsmakten till Expressen den 18 januari i år.
Ja, att retoriken skärpts, inte minst vid säkerhetskonferensen Folk och Försvar, lär inte ha undgått någon, även om man sporadiskt följer nyhetssändningarna. För lika plötsligt som Sverige skulle ansöka om medlemskap i Nato, utan att medborgarna fick säga sitt, växer nu hotbilden om ett framtida krig, där inte minst norra delarna av Norden ses som intressanta. Men att norra Sverige är militärstrategiskt viktig är ingen nyhet. För oss som levt lite mer en stund på jorden har det alltid varit en reell verklighetsbild. Skillnaden är att då var Sverige neutralt. Det var legitimt att vara pacifist med övertygelsen att våld föder mer våld och att kärnvapen är ett stort hot mot mänskligheten, inte minst eftersom knapptryckningen i många fall är i händerna på despoter.
Aleppo år 2017 var kanske världens mest krigsförstörda stad då. Idag strömmar varje dag in bilder från Ukraina, Gaza och Jemen som ger en bild av militärmaktens förödelse.
Idag är debatten oroväckande ensidig. Svenskar utmålas generellt som ett fredsskadat folk (i negativ bemärkelse), trots att två miljoner av vår befolkning faktiskt sökt skydd från krig i vårt land.
Visst, det finns säkert människor som vuxit upp i tron på att trygghet är för evigt, men att påstå att vi är fredsskadade, naiva och alltför tillitsfulla får stå för dem, (ärligt en del belackare med ekonomiska intressen av vapenskrammel). Själv kan jag inte räkna hur många nätter jag låg sömnlös som barn, livrädd för kärnvapen eller att min familj skulle dödas i ett krig efter berättelser från den äldre generationen som upplevt och genomlevt både första och andra världskriget samt den ryska revolutionen med dess konsekvenser. Uppvuxen under Kalla kriget var nämligen hotet om ett nytt förestående världskrig med kärnvapen en godnattsaga inget barn egentligen skulle behöva förhålla sig till. Därför var fredsrörelsen och motståndet mot både kärnkraft och kärnvapen ett ljus i ett annat mycket dystert framtidsscenario.
Det här är en bild av krig. Allierade brittiska luftburna styrkor i Holland under andra världskriget. De första krigsbilderna från landkrigets fjärde dag.
Nej, det är varken naivt eller otillbörligt tillitsfullt att sträva och kämpa för en värld där människor kan leva i samförstånd med varandra och vår planet. Jag menar, vad är alternativet? Fredsskadad, javisst. Men att ha förmånen att leva i ett land där det sedan år 1815 varit fred – det är jag stolt över!