Okej, i början var de verkligen långsamma, dåliga och svindyra. Det är ju ofta så med ny teknik. Den första digitalkameran jag kom i kontakt med var på denna tidning. En Canon, stor som ett slagskepp, och nästan lika dyr. Jag tror dessutom att ett slagskepp hade gett lika bra bilder.
När jag ser tillbaka på mitt yrkesliv så får jag erkänna att det digitala har på många sätt förenklat vardagen. Däremot kan jag fortfarande sakna mörkrummet och kemikaliedofterna.
Nu har ju nästa tekniska landvinning kommit som jag måste förhålla mig skeptisk till, AI och promtografi. Promtografi är en teknik där man kan skapa bilder genom att i ord beskriva hur den ska se ut, sen tar AI hand om resten. Den senaste version av Photoshop har tekniken. Om du önskar att du hade varit på Seychellerna i stället för på hjortronmyren så ordnar AI det. Att byta miljö är en enkelt. Men när slutar bilden att vara ett fotografi och i stället bli en AI genererad bild som ser ut som ett fotografi?
För mig har Photoshop bara varit ett digitalt mörkrum. Jag vill inte göra större ändringar än vad man kunde i den gamla kemikaliedoftande skrubben. Mitt eftermäle ska vara fotografens och inte photoshopparens.
Men jag märker hur mina gränser förflyttas med myrsteg. Saker som jag förvisso kunde göra i den analoga tiden men aldrig gjorde för att det var för komplicerat och riskerade att ge ett dåligt resultat kan jag göra med bara några kommandon vid min dator.
Jag har aktivt undvikit att ens testa de nya AI funktionerna eftersom jag inte är intresserad och jag är nog i sanningens namn också lite rädd. Häromdagen gjorde jag i alla fall ett försök.
Bilden du ser ovan hade i original några telefonledningar som korsade träden. Att överhuvudtaget ta bort dem strider egentligen mot mina ideal. I Photoshop finns det ju flera vägar att gå. Du kan ta klonstämplen eller plåstret och då blir det ju en form av hantverk. Men denna gång använde jag funktionen ”ta bort sladdar och kablar”, vilket i sammanhanget är ett ganska oskyldigt verktyg. Det fungerade utmärkt och bilden blev faktiskt bättre. Men frågan är om det är ok att göra så för myrstegen kanske förlängs till igelkottssteg. Och vid vilken gräns skulle trovärdigheten skadas i min dokumentära praktik?