I hela världen stämmer orkestrar och musiker upp i den ukrainska nationalsången och ukrainska folksånger. Kompositörer som Valentin Silvestrov och band som BoomBox har helt plötsligt fått en världspublik. Ukrainska tv-serier finns numera att tillgå i Sverige och på flera håll har konstutställningar med ukrainska konstnärer öppnat. Den ukrainska litteraturen är däremot i det närmaste osynlig i Sverige. För att citera den litterära tidsskriften Penn/Opps inledning i det deras kommande Ukraina-nummer: ”På den svenska litterära kartan är Ukraina i stort sett en vit fläck.”
Detta i det närmaste totala osynliggörandet av ukrainsk litteratur i Sverige är märklig. Sedan annekteringen av Krim och den illa förtäckta invasionen av Donbas för åtta år sedan har Ukraina varit den definitiva och omstridda skärningspunkten mellan Öst och Väst, mellan totalitär imperialism och progressiv demokratisk politik. Med ringlande skyttegravar och utbombade städer som bakgrund har Ukrainas frihetskamp blivit exemplet par excellence för den post-sovjetiska kampen för en ny framtid.
I denna konfliktfyllda mylla föds en litteratur där lojaliteter, familjeband, språk och kultur klyvs och återförenas i nya mönster och konstellationer. Ändå har intresset i väst för att ta del av denna såriga litteratur visat sig obefintligt. Det finns i praktiken inga svenska översättningar av moderna och nu verkande ukrainska författare, och de utgåvor som mot förmodan finns är ofta sedan länge utgångna. Bland dessa kan vi se Serhij Zjadans proletära punkroman ”Depeche Mode”, som förvisso kan laddas ner som e-bok men som i övrigt är slutsåld. Hans ”Anarchy in the UKR” släpps snart i svensk översättning, men för övriga storverk såsom ”The Orphanage”, ”Mesopotamia” och den poetiska krigsvandringen i öst, ”Voroshilovgrad”, är vi hänvisade till engelska.
Av den litterära superstjärnan Andrej Kurkov finns endast två barnböcker till försäljning på svenska. Ylva Mörks översättning av ”Döden och pingvinen” är sedan länge slutsåld, liksom ”Pingvin försvunnen” och ”Presidentens sista kärlek”. I övrigt är det engelska som gäller för den som vill läsa en av Ukrainas absolut mest populära författare. Detsamma gäller Ukrainas kanske mest kända intellektuella skribent, Oksana Zabuzjko. Hennes erkända storverk ”Fältstudier i ukrainskt sex” har länge varit slutsålt i svensk översättning. En andra upplaga är lyckligtvis på ingång, men det har dröjt i åratal. För hennes övriga verk är man även här hänvisad till engelska, om man ens kan få tag i dem, då många av dem är slutsålda även i svenska nätbokhandlar.
Av den i Ukraina superpopulära pseudonymen Luko Dashvar finns mig veterligen inte en rad på svenska och knappt engelska heller. Lika tung är tystnaden kring Jurij Andruchovytj, en portalfigur inom modern ukrainsk litteratur. Detsamma gäller det litterära underbarnet Liubko Deresh.
Såhär fortsätter det. Den ukrainska litteraturen är nästintill oåtkomlig för svenska läsare. Det gäller alltifrån klassiker till moderna romaner, poesi och samtidsskildringar. Den mest explosiva och mest omstridda nationen i det moderna Europa omgärdas av litterär tystnad och språkliga murar.
Nu måste den svenska förlagsvärlden stiga fram. Att läsa är att göra motstånd. Att läsa är att försöka förstå. Att läsa ukrainska böcker är en solidaritetshandling med det ukrainska folket. Men framförallt är det helt enkelt bra litteratur. Det borde inte behövas ett utplåningskrig som ursäkt för att få tillgång till bra böcker.