Att jag i min tur fick höra anekdoten beror på att kvinnan i fråga själv återberättade den, och så vitt jag vet fortlever äktenskapet alltjämt i lycka och harmoni.
Jag undrar om inte folk som är gifta med idioter blir bättre människor. Alltså inte för att det skulle räknas som en välgärning i självuppoffrande anda, utan för att saker får perspektiv. Att vistas bland olikbegåvade bidrar till insikt i och förståelse för dumhet som något ofta relativt och situationsbundet. I mitt eget hushåll ska en språkligt analytisk hjärna samsas med en praktisk logisk, och när min man ser på mig med mild blick och pratar långsamt förstår jag att jag blottat någon sorts inkompetens hos mig själv. ”Vad ska rörmokaren göra, tänkte du?” eller ”Vad ska du med silvertejpen till?”
Att endast fria män hade rösträtt när demokratin föddes var i sig inte konstigt, eftersom de var de enda som hade tillträde till utbildning. En grundläggande förståelse för samhälle, natur och kultur är en grundsten för folkstyre. Utbredd dumhet i form av allmän okunskap är ett reellt hot, och kombinationen av försämring i kvalitet och resultat i svensk skola och allt mer komplicerad tillvaro är bekymmersam. Hur ska ett växande glapp mellan kollektiv och individuell kunskapen egentligen hanteras?
Det är lätt att avfärda oliktänkande och oliktroende som idioter. Särskilt när ideologier misstas för fakta och åsikter för sanning. Att konfronteras med sin egen och närståendes idioti är alltså nyttigt, och om du aldrig gör det betyder det sannolikt att du omges av alltför likasinnade och som en följd blir alltmer insnöad i din egen världsbild.
För sakens skull vill jag bara poängtera att bilrelaterade blundrar är könsneutrala. Jag har hört om en man med hög utbildning som vid ett tillfälle gav sig ut på en bilfärd utan sin bättre hälft. På grusvägen mellan Svartträsk och Liehittäjä ringde han upp sin hustru med den bekymmersamma informationen att någon tappat ett garage som nu blockerade vägen. Om man kan flytta Kiruna kyrka på en trailer kan man förstås transportera ett dubbelgarage. Hustrun var dock mer klarsynt på tre mils avstånd och förklarade att han inte borde ha svängt vänster utan fortsatt rakt fram när vägen kurvade. Han stod inte framför en borttappad byggnad utan vid gården vid vägs ände i Kiilisjärvi. Även denna relation fortlever i symbios och harmoni.