Innan drönarnas tid fick man kosta på sig ett flygplan eller en helikopter för att ta flygbilder. Med det kom också skyldigheten att skaffa ett flygfototillstånd. Det var militären som behandlade ansökan och i bästa fall fick man ett bifall. Sen skulle bilderna dessutom granskas. Numera behöver man inget tillstånd för att fota från ett luftfartyg, men däremot behövs fortfarande tillstånd om bilderna ska publiceras.
I drönarnas tid har det blivit lite mer komplicerat. Att flyga med en drönare kräver i princip inga tillstånd, men det finns regler att förhålla sig till. Man får inte flyga högre än 120 meter och drönaren måste vara inom synhåll. Det finns områden med restriktioner som exempelvis i närheten av flygplatser, fängelser och kärnkraftverk. Om man däremot ska använda drönaren till fotografering så har det alltid krävts tillstånd. Men nu har Högsta förvaltningsdomstolen beslutat att drönarfotografering ska räknas som kameraövervakning och därmed förbjudas, förutom när det handlar om att förhindra brott.
Jag bor i en av Norrbottens turistpärlor, Kyrkbyn i Gammelstad. Jag kan inte påstå att det är störande många drönare som varit i luften de senaste åren, men tillräckligt många för att få mig att reagera. Naturligtvis är det ingen som har intresse av att övervaka mig eller ta bilder när jag ligger naken på min altan och lapar sol. Men blotta tanken är inte angenäm.
Drönarbranschen reagerar naturligtvis med förskräckelse på Högsta förvaltningsdomstolens beslut och nog kunde reglerna var lite mer nyanserade än ett i princip totalt förbud. Jag har ingen juridisk kompetens men när jag läser domarna så upplever jag det som hårklyverier. Där jämställer man permanenta övervakningskameror på stolpar eller husväggar med drönarkameror och anser att båda kan anses som ”uppsatta”. Jämför detta med att sitta i en helikopter och ha kameran i handen.
Drönarbilder har blivit allt vanligare framförallt inom reklam och marknadsföring. Jag roade mig med att titta på bidragen till Placebrander of the Year där Luleå deltar med filmen The Luleå Way. Fyra av fem deltagande filmer använder sig av flygbilder i olika hög grad. Luleås bidrag har flest bilder från luften. Det är helt fantastiskt vackert och förföriskt och så tråkigt och förutsägbart. Jag känner igen fenomenet från mig själv. Nya leksaker har en tendens att överanvändas.
Man kan ju se Högsta förvaltningsdomstolens dom som konstig och orättfärdig men man kan också se den som en utmaning. Kom ner på jorden, stick fötterna i myllan och gör på riktigt nåt som är originellt och kreativt.