Krönika
Gäddor och abborrar bars under åren hem till mamma och blev tillagade i ugnen. Även på vintrarna drömde jag om fisket. Den årligt återkommande katalogen ”Napp och Nytt” som utgavs av företaget ABU lästes flitigare än någon frikyrkopastor någonsin läst sin bibel.
Det var i denna fjärd som den enorma gammelgäddan bodde. Antagligen världens största och så stor att mina armar inte räckte till att beskriva den. Hur vet jag nu detta? Jag såg den en gång. Och inte nog med det, jag hade den på kroken.
Det fanns en kille som bodde i en av villorna nere vid sjön. Han var äldre än mig, men en sommar umgicks vi då han inte hade någon annan att vara med. Vi hade träffats där nere vid kanalen. Intresset som förenade oss var fiske och på hans initiativ inledde vi en tävling om vem av oss som kunde dra upp flest gäddor.
En dag hade vi tillgång till en liten eka som hans föräldrar eller en granne ägde. Det var en varm dag med solen stekande över våra huvuden. Våra vackra drag gled genom vattnet som små silverfiskar när jag plötsligt fick ett hugg så kraftigt att jag hade kunnat ramla ur båten. Sedan hände ingenting. Sekunderna kändes som evigheter och hjärtat hade passerat halsgropen och var på väg mot näsroten.
Då fick jag se hur ett monster till gädda kom simmande mot båten med reven i munnen, ryggen var grov som på en schäferhund. Framme vid båten vände den med ett föraktfullt lugn, bet av reven och simmade iväg utan större brådska. Pulsen var så hög att jag skakade. Nu förstod jag vilket monster som gömde sig i denna sjö. Stor som en krokodil och nästan bara jag visste om den.
Hur gick det då med vår gäddtävling? Det blev oavgjort. Tre var. Hela tävlingen fick dock ett abrupt slut. Det var en dag i slutet av sommaren när jag gick nerför den långa backen med mitt kastspö för att höra om han ville med och fiska. Jag hann dock inte längre än till grinden förrän jag i deras trädgård såg honom stå med två tonårstjejer. De såg nästan vuxna ut med sina bröst och blickar som inte tillhörde min värld. De tittade förvånat (och föraktfullt) på mig där jag stod och klämde fram ett blygt ”hej…” vid grinden.
Det var inte svårt att se att de hade någonting gemensamt som jag inte var delaktig i (och inte intresserad av). Min kompis sa ingenting men gav mig en snabb blick som jag utan tvekan kunde tyda som ”stick härifrån GENAST!”. Hur han kunde välja de där tjejerna före att fiska övergick mitt förstånd. Men det var bara att acceptera.