Läkemedelsbrist har blivit vanligare de senaste åren. Krisberedskapen har ifrågasatts de senaste åren.
Myndigheterna flaggar för hur vi ska agera inför den stora krisen. Biblioteken dukar upp böcker med titlar som ”Krisberedskap för alla”, ”Överlev krisen”. Vår nya tid stavas konserver, spritkök och vevradio. Och rysskräck.
Rädslan för ”ryssen” har ekat genom svensk historia alltsedan Ivan den förskräckliges dagar när han låg i luven med Johan III runt 1572. Så det ligger förmodligen i svenskens DNA att bli oroad när nu Ryssland attackerar Ukraina och våldför sig på alla upptänkliga av FN:s stadgar för att inte tala om rådande umgängespraxis stater emellan. Den internationella kartan ritas om, Putin letar med ljus och lykta efter nya vänskapsrelationer, med Kina, Indien, Brasilien, Iran med flera. Och väst famlar, de ger förvisso skarpladdade vapensystem till Ukraina men bara de inte används mot Rysslands hjärteland. Rädslan för att konflikten ska eskalera till en internationell storkonflikt är lika påtaglig nu som 1938.
Så hur ska vi agera, vad åligger kommunen och vad ska vi själva ta ansvar för? Inom kort skickas en ny folder om kris och krigsberedskap ut till svenska folket, en uppgraderad och utökad version av ”Om krisen eller kriget kommer” från 2018. Vi lever som sagt i en starkt föränderlig värld. (Foldern finns som pdf på MSB:s hemsida.) Fokus ligger på vad du kan göra själv förutom allmän info om hur det civila och militära försvaret är organiserat.
Har du detta hemma? Krisberedskapsveckan informerar kommuner runt om i landet om bra saker att ha hemma.
Kring dessa och närliggande frågor handlade en kurs i regi av Bygdegårdarnas Riksförbund och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap i Södra Prästholm i höstas. Ett tjugotal norrbottningar hade dykt upp – några var rejäla preppare med källaren full av mat för en dryg vecka och andra nyttiga saker såsom filtar, tändstickor, batterier, vattendunkar. Kursen var ett test i hur dessa utbildningar kan läggas upp, ty fler lär följa. Sverige ligger i startgroparna med att organisera sin krisberedskap. Precis som Luleå kommun.
Var är närmsta skyddsrum? En fråga som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, vill att alla medborgare ska ta reda på, uti fall att kriget når oss i Sverige.
Sanna Lohilahti Bladfält är Beredskapssamordnare i kommunen och kan berätta om arbetet med att växla upp beredskapen. Den krigsorganisation som enligt lag ska finnas kartlägger som bäst de resurser som är aktuella. Men det gäller också frågor som tillgång på skyddsrum vilket det finns ett drygt 50-tal av i staden. Sjukvården är en stor fråga där förstås helt andra prioriteringar gäller i en krigssituation. Vad gäller försörjningsfrågan så vilar ett ökande ansvar på alla och envar att säkerställa att man klarar sig minst en vecka – som direktiven säger. På ett mer generellt plan är givetvis Norrbottens självförsörjningsgrad av mat på låga 25% ett problem. Olika områden testkörs med så kallad ”kontinuitetshantering”, alltså ett slags konsekvensarbete: Vad händer när vissa delar slås ut, hur fungerar helheten då? Man inväntar utredningar, mycket är verkligen bara på planeringsstadiet.
Vilket eget skyddsnät har vi medborgare i Sverige om krisen kommer och är vi förberedda?
Det pågår även ett arbete med att skapa vad man kallar Trygghetspunkter, samlingspunkter där man kan få råd och viss hjälp, men ännu finns de bara på pappret. Från officiellt håll sägs: ”Vår kapacitet att hantera störningar blir bättre och bättre men är inte tillräcklig ännu”. Som medborgare kan man bara hoppas att det är på plats den dag krisen är över oss – för den dag den eventuellt kommer, ja då är det försent. Under tiden får vi hitta våra egna trygghetspunkter, fysiskt och inte minst mentalt.