Hej kära Kuriren-läsare. Simon heter jag. I vanliga fall är jag er förhållandevis anonyme litteraturrecensent. Från och med i dag kommer jag även att vara er något mindre anonyme litteraturkrönikör. Det är ett nöje att råkas.
Det har varit ett märkligt år. Det mesta har varit dåligt. Pandemin har lagt sordin på stora delar av våra liv. Folk har dött, sjukvården är ansträngd. Många har förlorat jobb och inkomst. Kultursektorn är ett av de områden som drabbats hårdast. Konserter, teatrar och dansevenemang har fått ställas in. Den delen av kulturen som kräver vår fysiska närvaro har satts på undantag. Många eldsjälar har kämpat oförtröttligt i en ständig uppförsbacke, men när ytterligare restriktioner nu sätts in är kulturens nederlag snudd på fullständigt.
När andra former av kultur omöjliggjorts har litteraturen däremot återigen visat sin storhet. Genom något så enkelt som det skrivna ordet kan röster och berättelser förflytta sig fritt och smittsäkert över tid och rum. Sällan har väl läsningen tett sig så nödvändig som nu?
Jag är glad över att ha litteraturen som passion och intresse. För mig är den nödvändig. I sin enkelhet finns den alltid där. Min egen relation till böcker är egentligen inte speciellt pretentiös. Jag ser dem som mina kompisar. De gör mitt liv mindre ensamt. Det är aldrig tyst. I en tid där ensamheten tvingats på oss är det en stor tröst.
Jag gör ingen större skillnad på böcker och människor. Jag finner relationen oss emellan ganska mänsklig. Det är som regel de som pratar och jag som lyssnar. De ändrar sällan åsikt, utan det faller på min lott att ställa frågor och försöka förstå hur de tänker. Vi håller inte alltid med varandra, och vissa gillar jag mer än andra. Vissa passerar mig som främlingar på gatan. Vi hälsar och sen går vi vidare med våra liv. Andra gånger fastnar vi för varandra, och då är jag en lojal vän. Jag försvarar dem när andra är elaka och jag umgås med dem regelbundet över åren. Böckernas värld är full av möten, full av röster, perspektiv och liv. Det är en fin värld i min mening. Jag skulle gladeligen ägna mitt liv uteslutande åt läsning. Det skulle inte vara ett förslösat liv.
I den här spalten kommer jag att skildra några av dessa bokrelationer. Kanske kan jag väcka ert intresse så att ni också får chansen att träffa några av de böcker som passerar mig förbi. Det blir gammalt och nytt, högt och lågt, varmt och kallt. Lite som livet i stort tänker jag mig.
Jag hoppas att ni ska trivas här i min lilla bokhörna.