Vad är lockelsen med att frossa i dålig smak?

Hur ful får en jultröja vara? Ja, uppenbarligen hur ful som helst. Kul, men en inte helt okomplicerad trend, menar kulturredaktör Eva Åström.

Ju fulare dess bättre. Traditionen att bära fula jultröjor har tagit sig över Atlanten till Sverige - en kul men också kommersiell trend som inte är helt okomplicerad, menar kulturredaktör Eva Åström.

Ju fulare dess bättre. Traditionen att bära fula jultröjor har tagit sig över Atlanten till Sverige - en kul men också kommersiell trend som inte är helt okomplicerad, menar kulturredaktör Eva Åström.

Foto: Hanna Franzén/TT

Krönika2021-12-12 08:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Visst har ni sett dem – arbetskamrater på afterwork som tävlar i den fulaste jultröjan, eller för den skull sällskap som firar "Ugly christmas sweater day" den tredje fredagen i december och familjer som bänkar sig vid julgröten i matchande tröjor som bär julens ikonografi och symbolspråk.

Lockelsen att för några dagar per år frossa i dålig smak och dra på sig en tröja med jultema som glittrar och blinkar verkar vara oemotståndlig. För den amerikanska och brittiska traditionen har importerats över Atlanten och verkar växa i popularitet i vårt land.

Vid en sökning på nätet poppar flera sajter som specialiserat sig på just denna vara upp – företag som mot gängse estetik med glädje marknadsför det fula, osmakliga och kitschiga. Och ju mer tingeltangel, dessbättre. Dessutom slås ett slag för att hela familjen gärna kan bära en likadan julklädnad hela julhelgen - som att mysa runt i pyjamas med samma julmotiv. Det finns också speciella jultröjor för par och givetvis utelämnas inte husdjuren. De kan också matcha i specialsydda tröjor.

Hela konceptet går därmed emot allt som den goda smaken står för. Jag menar, mitt tonåriga jag skulle slagit bakut om jag skulle tvingas bära en likadan tröja som mina föräldrar med motiv av en blaffig ren till glöggen. Ett stående skämt och liknelse för dålig smak var också par i likadana träningsoveraller. Ärligt, ett mardrömsscenario jag undviker än idag.

Däremot har jag full förståelse för lockelsen att släppa garden, sätta på sig ett rosa diadem med glittrande renhorn och den fulaste jultröjan man kan hitta, likt en tyst revolution mot rådande klädkoder. Själv, måste jag tillstå, var jag lite frestad att klicka hem en klänning med julgransmotiv.

Men trots det roliga med denna anglofierade tradition, med rötter i populärkulturen, finns givetvis en baksida – en lysande symbol för ogenomtänkt konsumtion. Inte minst med tanke på vilken dålig påverkan som textilindustrin har på miljön och klimatet. Är det då motiverat att köpa en tröja eller klänning man har på sig några dagar per år?

Mitt samvete sa nej. Jag nöjer mig med min egen tradition – ett par röda, ganska obekväma, klackeskor. De har hängt med i decennier och kanske överlever trenden med fula jultröjor som vissa spår kommer att förpassas till garderobens dystraste utrymme om några år.