Vi talar om en historiks tid när alla "Abrahams söner" – det vill säga när islam, judendom och kristendom – levde sida vid sida samtidigt som de sekulära vetenskaperna som matematik, filosofi och inhemska språk gavs en plats i det allmänna vetandet. Vi talar om al- Andalus som under medeltiden hade 900 offentliga bad, 10 000 tals butiker, 100 moskéer, rinnande vatten och stenlagda, upplysta gator. Och i kalifens bibliotek fanns 4 000 000 böcker medan Europas största bibliotek knappt ägde 400 handskrifter. Det vill säga en stor civilisation.
För vad vore Europa utan "Visdomens hus" i Bagdad? Ärligt ett moras, en kunskapslucka svår att föreställa sig. Jag menar, det var araberna som gav oss siffran 0, så oändligt mycket mer användbar i matematiken till skillnad från det romerska räknesättet. Men inte bara siffran 0, utan även översättningar av grekiska, romerska och arabiska filosofer, läkare och tänkare. En kunskap vårt samhälle vilar på, inte att förglömma Aristoteles teorier om politik och samhälle, tankar och idéer fördömda av den katolska kyrkan.
Nutidens Córdoba är en kommun och industristad i södra Spanien med livsmedels- metall och kemisk industri. Den är också känd för sitt konsthantverk med rötter i den moriska tiden – bland annat filigranarbeten i silver och speciell keramik.
Idag har området runt 300 000 invånare men var från år 929 till 1031 centrum för kalifatet Córdoba. Men innan dess intog Abd al-Rahman staden år 756 och blev emir över Córdoba och det var under hans tid som samexistensen mellan alla "Abrahams söner" frodades. Allmänningens folk ges förvisso inte en röst, men vedertaget historiskt, är trots allt betydelsen av den arabiska närvaron i Europa för framtida vetenskaplig utveckling. Tills idéerna, kulturen och dikterna tvingats söka asyl i andra länder när de kristna fundamentalisterna Isabel la Católica och Ferdinand rensade nuvarande Spanien från muslimer och judar.
Historien berättar. Historien bär på lärdomar. Inte minst bärare av ett förnuft som inte alltid uppfattas av samtiden. Hur lätt, hur fort skulle exempelvis en enögd istid med politiker som Orbán, Jimmy Åkesson, Putin och Erdogan förvandla dagens Europa?
Det tål att fundera över...