Jag, som aldrig varit beroende av något starkare än Lypsyl, trodde att det långa uppehållet i själva verket var ett avslut. Icke så. Det enda som fick honom att uthärda karensen var vetskapen om att varje dag var ett steg närmare en ny dosa. Men nog var han duktig som klarade av det och nog förtjänade han ett nytt gevär.
Två saker händer ofta när folk slutar med dåliga vanor. Dels kan de unna sig andra saker istället och dels får de en massa beröm. Det händer aldrig med oss som lät bli att börja överhuvudtaget. Min nikotinfrihet är förmodligen värd en hel häst vid det här laget, men det är ingen som ger mig en ryggdunk för den skull. När läste du senaste ett reportage om någon som levt hela sitt liv utan att misshandla eller knivråna någon? Eller en bestseller baserad på verkliga personer som aldrig knarkat, supit eller spelat bort barnens framtid? Nej, det finns förstås ingen dramaturgi i det. Det är själva förbättringspotentialen som är grejen.
I författar- och kulturbranschen får man lätt uppfattningen att de flesta är samhälls- och miljömedvetna. Ett skrå av vänsterlutande klimatkämpar. Det är kanske särskilt tydligt bland oss som skapar för barn och unga, där berättelserna gärna ska ha minst ett inslag av samhällsfostran. Och när vi reser till uppdrag, möten och mässor ska det förstås åkas tåg. Ändå är det förvånansvärt många samtal som handlar just om att utbyta reseerfarenheter. Jag ska inte gå så långt som att kalla det skryt, men att småprata över kaffet eller vinglaset och samtidigt placera sig väl i den sociala hierarkin. För resande är statushöjande. Ju längre bort desto bättre. Trots koldioxiden. Nya Zeeland, Argentina, Japan. Men när man sedan fått fram att man är hej och du med Australien ska man gärna nämna att man nu mer inte längre reser lika mycket. Med tanke på klimatet.
Är det vid den punkten i samtalet som den resoerfarne ska höja sin röst och få beundrande blickar? När hon lagom avmätt säger att hon aldrig varit utanför Europa. Att hon endast flugit i fullbelagda charterplan på låg höjd? Att hon bara sett USA på teve? Nej, förstås inte. En duktig tråkmåns är inget jämfört med en upplyst globetrotter. Barlast som barlast. Ju längre ner i träsket du varit, desto större blir din uppstigning i ljuset.