I gruppen återfinns bland annat akutsjuksköterskan Amy O’Sullivan, den biomedicinska forskaren Jaqueline Goes de Jesus och vaccinologen Sarah Gilbert.
De nya Barbiedockorna betecknas först och främst som förebilder, ”role models”, för sin tänkta målgrupp. Det vill säga flickor i åldrarna 3-7 år. Under de senaste åren har Mattel funnit en uppsjö av sätt att tillmötesgå marknadens stegrande krav på representation och färska ideal. Numer finns Barbies med fler kroppstyper, hudfärger, yrken och funktionsvariationer än någonsin tidigare. I produktserien Inspiring Women återfinns dockor modellerade efter historiska framstående kvinnor, som Florence Nightingale, Rosa Parks och Helen Keller. I Role Model-serien hittar man, utöver nämnda pandemiarbetare, bland annat paralympiern Madison de Rozario och lastbilschauffören Iwona Blecharczyk.
Barbies feministiska uppvaknande är förstås inte ovälkommet, efter varumärkets talrika snedtramp genom tiderna. Slumber Party Barbie från 1965 kom till exempel komplett med en badrumsvåg och en bantningsbok med det kärnfulla tipset: DON’T EAT!
Samtidigt har Barbie, hennes lockelse och lönsamhet även historiskt sett stått stadigt på dessa två ben: det ouppnåeliga skönhetsidealet med ändlösa klädbyten, och den accessoarbetonade, ibland progressiva karriärdrömmen. Vid ursprungslanseringen 1959 var Barbie en tonårig modell, redan året därpå blev hon modedesigner. Sedan flygvärdinna, affärskvinna, sjuksköterska. 1965, samma år som den bantande Barbie i pyjamas, lanserades den första astronaut-Barbien. Det var i och för sig två år efter att sovjetiska Valentina Teresjkova flugit 48 varv i omloppsbana runt jorden, men 18 år före Sally Ride blev den första amerikanska kvinnan i rymden.
Har då Barbiedockan, med sina vassa små plastarmbågar, potential att buffa upp oanade framtidsutsikter och kapaciteter i det lekande barnet? Helt säkert kan dockleken träna barnets finmotorik och förmåga att organisera, kontrollera och planera komplexa sociala situationer. Men det är långt ifrån säkert att leken rör sig i samma verklighet, realistisk eller utopisk, som dockorna vill spegla eller skapa.
Hätska relationsdramer och avslitna ben. Ett ohämmat utforskande av Barbies njutning och lidande. En projektionsyta för det onämnbara, också det är Barbieleken. Och om någon hade bett mig och Sparkle Eyes Barbie att ta fram ett vaccin mot covid-19, just när vi höll på att linda in en naken och vanärad Ken i plastfolie, då hade vi antagligen sagt: ”Kanske senare, vi håller på med en viktig grej.”