Väldigt mycket är lätt att göra sig av med. Kläder, fula möbler, fina möbler som kan säljas, porslin och andra husgeråd. Struvjärnen behöll jag med glädje men den gamla potatisskalaren fick gå. Eftersom det oftast finns tillräckligt i ens egen fatabur blev urvalet väldigt sparsmakat.
Men sen kommer man då till fotoalbumen och alla sparade negativ från generationer tillbaka. Mina föräldrar hade uppenbarligen inte kunnat göra sig av med sina föräldrars bilder. Allt är bara samlat i några lådor i total oordning. Dessa lådor har stått utom synhåll i ett förråd under flera år. Nu ska allt i förrådet flyttas till ett annat förråd så då dök dom upp som en kork i vattnet.
Pappa verkar ha varit en riktigt flitig fotograf och en bra sådan. När han levde pratade han aldrig (som jag kommer ihåg det) om sitt fotograferande. Jag ser nu drygt 40 år efter hans död tydligt var mitt fotointresse och min eventuella talang kommer ifrån. Det är intressant hur vissa bilder ger perspektiv på tillvaron.
Där står pappa tätt ihop med en kvinna som inte är min mamma. Jag ser många släktingar i unga år, bilder från uppenbarligen ganska blöta fester och naturligtvis finns både jag och min syster med. Men utöver det finns massvis med bilder på för mig helt okända personer. Vad gör man med dessa? Kan jag verkligen kasta bort det som är dokument av mina föräldrars historia?
Jag upplever en trend just nu att fotografer jobbar med gamla album och arkivbilder för att gestalta en svunnen tid och ge perspektiv till sina egna nytagna fotografier. Frågan infinner sig då om jag är intresserad att bli en del i denna trend? Svaret blir ett bestämt nej.
Mina funderingar går i alla riktningar samtidigt och jag brottas med ett dåligt samvete att jag ens kan överväga att kasta dessa fotografier. Jag som jobbat i fotobranschen hela mitt liv.
Jag sorterar bilderna i två högar, en till min syster och en till mig själv, resten åker i en kartong med destination soptippen. Efter några dagar börjar jag om, soptippskartongen tas upp till övervägande igen. Jag bestämmer mig för att spara alla negativ men de flesta pappersbilder åker till förbränning. De gamla fotoalbumen där någon redan gjort ett urval blir kvar.
Det svider i hjärtat men jag har bestämt mig, så får det bli. Jag lovar mig samtidigt att låta mina barn slippa rensa bland mina tiotusentals bilder, det blir mitt jobb och det kommer att bli ännu svårare.