Det handlar om så mycket mer än bara skolan

Det stundar som vi alla vet en folkomröstning i Luleå om den framtida skolpolitiken. Det handlar om vad vi prioriterar och värdesätter.

Krönikören Andreas Hoffsten menar att folkomröstningen om skolstrukturen i Luleå kommun handlar om mycket mer än bara skolan.

Krönikören Andreas Hoffsten menar att folkomröstningen om skolstrukturen i Luleå kommun handlar om mycket mer än bara skolan.

Foto: Klas Hallvarez

Krönika2020-11-05 16:30
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Vilka resurser är vi villiga att lägga på skolan? Hur bygger vi jämlika förutsättningar mellan stad och land? Vad är det vi i grunden värdesätter i livet? Ty detta val handlar givetvis inte bara om skolan.

Valet står mellan storskalighet och därmed möjliga samordningsvinster i motsats till småskalighet med eleven i centrum i en levande landsbygd. Från kommunledningen hävdas även att det finns rent pedagogiska fördelar med samverkan och en högre grad av lärarbehörighet. Den andra sidan – den sida som förkastar tanken på att bygga nya storskolor (korvstoppningsfabriker sa man på min tid när samma konflikt var på tapeten) – menar att barn mår bäst, känner sig mer trygga i mindre skolor där alla känner alla. En enkät visar därtill tydligt att lärarna själva föredrar mindre skolor. Det blir lugnare vilket främjar inlärning, tänker jag, något som särskilt gynnar barn med större pedagogiska behov än andra. De svaga i samhället, vilket för mig (med hjärtat till vänster) känns märkligt att S inte lyfter fram.

Men låt oss inte hymla om bakgrunden till denna folkomröstning. Det började med ett löfte om att ett antal byaskolor skulle få finnas kvar, ett löfte som Socialdemokraterna sen helt oblygt svek. Och svek är ajabaja i politiken (minns vad som hände med Centern när Fälldin till slut dagtingade med sitt samvete). Det tog förstås hus i helvete bland såväl by- som stadsbor i de drabbade områdena. Demokrati in på bara huden. För det vet vi ju alla – efter att mataffären bommat igen så är skolan det sista halmstrået för folk i glesbygd att klamra sig fast vid. Skolan är moroten som kan locka unga par som tycker att Shopping inte är det allena saliggörande i valet om var man vill bo och låta sina barn växa upp. Orörd natur, frisk luft, ett större lugn är värden alltfler attraheras av. Här gömmer sig med andra ord en modernitet för en kommun som säger sig vilja växa och erbjuda alternativ.

Andra pusselbitar i denna kråksång handlar om hur pandemin ritar om en framtida verklighet. Kommer fler jobba hemma, kanske vill bo rymligare? Pendlingen minskar när kontoren bantar. En möjlig vision för landsbygden – inklusive fiber till folket.

På kommunledningens valsedel står bland annat: ”fortsatt ta ansvar för en jämlik och kvalitativ skola”. Som om det andra alternativet inte vill ha kvalitet och jämlikhet? På gränsen till oförskämt.