Det har varit ett år som har kantats av legender som har lämnat oss alldeles för tidigt. Avicii och Lill Babs är två av de som vi kommer att ha med oss i våra hjärtan under en lång tid.
Men trots sorger har detta året även fyllts av fina ögonblick. Jag vill påstå att det var länge sedan Norrbotten hade så många besök från fantastiska artister. Under året har jag fått uppleva artister som Janice, Sarah Klang, Molly Sandén, Tove Styrke och Hanna Järver stå på de norrländska scenerna. Konserten med Molly Sandén på Luleå hamnfestival var fin; hon är en otrolig artist som släppte ett av årets bästa album på svenska och valde att skriva rå personliga texter som att det kändes som dagboksanteckningar. Tove Styrke har erövrat scener världen över och bjöd såväl Luleå som Kiruna på snygga, genomtänkta shower. Ingen har väl undgått Sarah Klang och hennes röst som gör att vartenda hår på kroppen ställer sig vid första tonen. Janice bjöd på soulpop när det är som bäst och Hanna Järver sjöng historier om vardagsrealism och hjärtekross.
På sociala medier har året fyllts av artister som stöttat och backat upp varandra. Vi har börjat förflytta oss från att kvinnor måste tävla med varandra för att få ta del av de få utrymmena som kvinnor har att dela på. Istället har de skapat egna nätverk och platser där alla får skina. Mina flöden har fyllts av artister som gjort reklam för kvinnliga kollegors album och hyllat deras verk. Jag tänker även på festivalerna Queens of pop och Statement som gjorde aktiva val och bara bokade kvinnor. Även musikens makt gjorde ett aktivt val att boka fler kvinnor och artister som står för jämställdhet.
Efter uppropet #närmusikentystnar delade kvinnor från alla delar av musikbranschen med sig av obehagliga upplevelser, övergrep och maktmissbruk som de hade upplevt. Över 3000 kvinnor skrev under och bekräftade därmed ett rådande problem. Trots att det är nästan ett år sedan som uppropet publicerades så har inte mycket hänt; musikbranschen är fortfarande en hierarkisk bransch där män och pengar styr. Men små ljusglimtar finns. DJ-duon Rebecca och Fiona startade till exempel det egna skivbolaget Big Romantic Music för att undvika att bli produkter av stora bolag och dess chefer. Att det är den vägen en ska behöva gå för att få gå sin egen väg är sjukt men kanske behövligt.
Trots att det fortfarande finns problem känns skönt att se att detta år fick fyllas av kvinnor som fick ta sin rätt färdiga plats. Det ska inte krävas mod för att våga satsa på sin passion. Men för dem som vill följa sin dröm måste det finnas chanser till att växa och veta att det finns de som backar en, att du inte står själv mot pamparna. I somras anordnades ”popkollo” här i Norrbotten, ett läger för tjejer och transpersoner där de får ta plats och spela instrument och skriva musik tillsammans. Ett läger som handlar om glädjen för skapandet och som tar fasta på musikens kärna; glädje. Att unga människor som kanske inte alltid har möjligheten att ta plats får utveckla sig själv under okonstlade former är fantastiskt. Det skapar också en känsla av gemenskap, en gemenskap som kanske får följa med dem ut när de testar sina vingar en dag. För att inte känna sig ensam tror jag är en bidragande faktor till att orka stå emot det hat och trakasserier som många kan mötas av.
Så när vi nu går in i det nya året, kom ihåg. Tysta aldrig diskussionen och låt personer berätta om sina upplevelser. God jul och gott nytt år på er.