Ett populärt inslag var att fråga mer eller mindre kända personer om vilken valfråga de tyckte var viktigast. Ett svar minns jag väl: ”Miljön, för utan en miljö i balans blir alla andra frågor meningslösa”. Och där ligger onekligen en poäng. Istället dominerades valet av frågor kring invandring och migration trots att svensken enligt SOM Institutet i Göteborg hyser störst oro just för förändringar i klimatet med en synnerligen osäker framtid som följd. Och med all rätt.
Miljöfrågan gnagde vidare när hösten började brinna i björk och asp efter en rent kalifornisk svensk sommar, såväl vad gäller värme som torka … som skogsbränder. En försmak om kommande tider – säger en enig forskarvärld. Klimatet mår inte bra, de är bara lite oense om hur snabbt allt kommer att ske. Permafrosten tinar uppe vid Treriksröset och frigör rejäla mängder metangas. Kebnekaise tappar höjd. Trädgränsen kryper uppför fjällsluttningarna. Forskarna slår fast: det blir varmare. Det blir torrare. Det blir sämre tillgång på grundvatten. Det blir förmodligen nya flyktingströmmar av helt ny kaliber.
Och det står klart sen årtionden att människan lever över sina tillgångar, vi kan inte fortsätta som vi gjort – vi tar helt enkelt för oss mer än vad planeten tål. Professorn i miljöhistoria, Sverker Sörlin, skriver i sin bok ”Antropocen” att ”Mänskligheten tycks röra sig allt djupare in i en självförvållad planetär kris, med de mest välbeställda som anförare”. Men i bastun är vi alla nakna om liknelsen tillåts.
Klimatkrisen är en tickande katastrof i slowmotion och blir just därför så svårfångad och för gemene man svårupptäckt. Men forskarvärlden har vetat länge vartåt det barkar och det ser inte vidare värst bra ut. Sen kan Trump twittra och vifta med armarna så mycket han vill. Hela miljödebatten – trots Miljöpartiets enträgna ringande i varningsklockorna – pågår i skymundan. Media har totalt misslyckats med att spegla dessa frågor som istället gömts undan i specialtidskrifter och på vetenskapssidor.
Och nu som lök på laxen offentliggör FN’s klimatpanel IPCC sin dramatiskt laddade rapport: Världen måste skyndsamt växla ner och införa radikala förändringar i vårt sätt att leva, annars kommer det inte att gå bra.
Det handlar om vår arts existens. Låter det dramatiskt? Jo, det förhåller sig nog just så.