Vad är det som skapar identitet och stolthet hos en stad?
Det kan vara framgångar hos ett idrottslag, en artist som visar upp sig i landet och unika upplevelser.
Det kan också räcka med att riva öltälten och servera dryck i glas.
Boden Alive är för många utomstående en intern personalfest där bodensare festat sig vindögda tillsammans med Björknäscampingens norska besökare och ställt halvkända Mello-artister på scenen.
Men nu har Boden Alive blivit en stadsfest. En av få stadsfester som gör skäl för namnet och borde ses som en förebild till alla opersonliga försök i resten av Norrbotten.
Anledningen är lika enkel som genial.
Inför årets upplaga av festhelgen har arrangörerna skrotat öltälten och i stället uppmanat de lokala krögarna att ta plats på gågatan.
Plastmuggar, bajamajor och ölflaskor till överpris finns inte längre på menyn. I stället fylls centrumkärnan av människor som upplever glädje och fest i sin egen stad, på sina egna gator, hos sina egna krogar. Dryck i riktiga glas och en stolthet över platsen där de bor, inte en temporär miljö.
I efter hand känns tanken på ett öltält nere vid Kvarnängen väldigt fel, ett effektivt sätt att tvinga in besökarna i en nyuppbyggd tältkuliss en bit från stan samtidigt som gatorna ekar tomma högre upp. Det vore att döda Boden i stället för att låta centrum vara alive.
När Samir och Viktor frågade publiken vad Boden var mest kända för fick de svaret militären och Rödbergsfortet. I framtiden kan det vara dryck i glas och ett centrum som är alive.
Död åt öltälten. Leve folket. Fördel Boden.