Ett Annus horribilis – ett förbaskat skitår – fritt översatt.
Utan alla jämförelser snuddar år 2018 vid samma latinska epitet. Ett skitår. Och då tänker jag inte ett skviddevitt på varken vår pompöst uppblåsta Svenska Akademien eller käbblet kring regeringsbildningen. Demokratin fungerar, så nog får vi en regering i sinom tid. Nej, jag tänker på detta nådens år 2018 ur ett mer akut perspektiv.
För den som längtar efter att snacka om annat än invandring och invandring (Vi har plats, vi har råd och människa är människas vän oavsett härkomst. Punkt.), och som har lust att växla spår och ventilera andra – och i ett längre perspektiv betydligt mer avgörande – frågor kan jag rekommendera ett par intressanta böcker. Dels Björn Wimans ”Sent på jorden” om klimatet och tillståndet i världen. Och som vi vet är tillståndet för klimatet på jorden inte så där alldeles lysande. Vid horisonten väntar svåröverskådliga följdeffekter på matpriser, vattenförsörjning, handel och ekonomi. Och som brev på posten sociala och politiska oroligheter. Frågan inställer sig: Står vår liberala demokrati pall för påfrestningar av den magnituden? Har vi ett politiskt ledarskap på den internationella arenan som kan tackla dessa utmaningar? Jag kan bara hoppas. Eller som zoologen och programledaren David Attenborough sa: ”Alla de som tror på en ständig tillväxt på en fysiskt ändlig planet är antingen idioter eller börsmäklare”.
Den andra stora framtidsfrågan handlar om Artificiell intelligens. Hur hittar vi meningen med livet när robotarna snart tar över? När robotar börjar bygga sig själva, när vi med andra ord inte längre är planetens okrönta herrar. Är det någon som med mig anar en gryende identitetskris här? Och hur löser vi fördelningsfrågorna när de rika knösarna bara blir ännu rikare och de fattiga ännu fattigare? När hela grundkonstruktionen kring lönearbete har havererat. Läs gärna Alfred Ruths bok ”Fermis filter”; en science fiction-thriller om livets villkor på jorden sen automatiseringen totalt förändrat spelplanen. När så att säga inte bara bilarna kör sig själva för att uttrycka sig försiktigt.
Varför sätter inte politikerna agendan och börjar tala om detta?
Med dessa tankar – om du uppfattar dem som mörka eller ljusa är upp till dig! – vill jag till sist bara önska alla en fröjdefull jul och med hopp om fina återvinningsjulklappar!