Enligt regissören Lisa Farzaneh strävade hon efter att göra "Sunes jul" möter "Sagan om ringen", och det har de lyckats bra med. Egentligen kommer inspirationen från så många olika håll att de hade kunnat sno lite från "Trolltider" utan att göra anspråk på att vara en sorts uppföljare. Bortsett från det är serien en ganska typisk SVT-produktion, varken mer eller mindre. När regnbågsflaggan dyker upp i rutan tänker jag en stilla tanke om att mångfald också skulle kunna demonstreras genom den tornedalska eller romska flaggan exempelvis. Det hade varit käckt, och lite oväntat, men ändå i linje med SVTs uppdrag.
Fast de flesta tittare sitter ju inte med författarglasögon på sig och gör dramaturgiska analyser, och jag tillhör inte heller den huvudsakliga målgruppen. Vår lilla granne är ute bland snöhögarna och leker häxan Mara och en annan liten person i bekantskapskretsen leker bergatrollet med kompisarna. Det är ett bra betyg att barnen tar med sig berättelsen till sina egna liv. Trots att jag inte är med och jagar bärnstenar och viftar med trollstavar så får jag erkänna att jag tar barnkultur på stort allvar. Och nu tänker jag ge upphovspersonerna smäll på fingrarna.
Martin Luther King har sagt att ”den stora tragedin är inte de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad”. Det ligger mycket i det, men jag ber om att få opponera mig. Den största tragedin är de onda människornas brutalitet. Därmed inte sagt att den som blundar och tiger är fri från ansvar, eller att världen är uppdelade i onda och goda, som besserwissern trollet Sleva påstår när hon och fen Dorabella pratar om Mara. Men i avsnitt 15 till 17 ägnar sig den snälla Dorabella åt att förebrå sig själv och skärskåda sina brister, vilket utmynnar i sensmoralen att det i själva verket är hennes fel att Mara är elak. I en handvändning blir skurken offret och den som förtjänar en ursäkt. Det är ett märkligt budskap till barnen, för även om det kan finnas förklaringar bakom elakheter bland såväl små som stora så måste det räcka för den snälla att vara snäll. Det behövs inte fler Dorabellor med magsår som bär hela världen på sina axlar. Men när jag skriver detta är det några avsnitt kvar, så än finns chansen till upprättelse för godheten.