Den enda kritik som i princip existerar inom kulturen är recensioner av enskilda verk från kulturredaktioner. Mer allmän kritik inom de kreativa, konstnärliga näringarna är som regel från folk som står utanför, och då handlar det allt som oftast om att vi lever på bidrag som vi inte förtjänar eftersom vi inte utför något riktigt arbete. De interna diskussionerna saknas.
Men är det verkligen lyckat att kulturbranschen får puttra på i någon sorts beige samförståndsanda? Det är som om det finns underförstådda överenskommelser, till exempel att alla pengar som går till kulturverksamhet är bra och att alla satsningar som görs på kultur är bra. Men som Roger Stenberg, avdelningschef på kultur- och fritidsförvaltningen i Luleå, säger när årets verksamhetsbidrag fördelas: ”Vi har en begränsad pott pengar” (Norrbottens kuriren 2024-11-04).
Dansinitiativet fick i senaste fördelningen två miljoner kronor av kommunen. Det är inte bara mycket pengar, utan även en tredjedel av den totala summan till kulturföreningar. När årets mottagare av regionens kulturstipendium Rubus Arcticus presenteras är en av dem en bästsäljande författare med över trehundrafemtiotusen sålda böcker de senaste åren. Kanske är inkomsterna ändå så pass låga att det behövs ett stipendium för att kunna utvecklas i sitt skapande, det vet jag inte och förmodligen inte juryn. Och jag nämner inte dessa två exempel för att peka ut någon eller för att jag personligen missunnar dem, utan just för att ge exempel.
Och jag säger inte heller att några pengar överhuvudtaget har använts på fel sätt, men jag saknar att frågorna ställs. Bara för att vår bransch på många sätt har speciella villkor och svårigheter betyder det inte att vi inte ska ifrågasättas. Bara för att de pengar vi rör oss med är betydligt lägre summor än mycket annat som bekostas via skattsedeln betyder det inte att vi ska ha immunitet. Det gäller inte bara ekonomi och finansiering, utan även struktur. Hur påverkas länets fria scenkonst av sammanflätningen mellan Norrbottensteatern och Lule stassteater? Positivt, negativt eller inte alls? Som sagt, ett exempel bland andra.
Helt enkelt, var finns den nyfikna och granskande kulturjournalistiken? Var finns de arenor där kulturfolket själva för dessa samtal? En viktig del av kulturens roll är att ifrågasätta, vända på perspektiv och peta på det obekväma. Vem gör för kulturen det kulturen gör för samhället?