Att film Àr bÀst pÄ bio Àr en sliten men sann klyscha. LikvÀl tvingas filmindustrin ideligen krysta fram nya pÄhitt för att locka ut besökarna ur stugvÀrmen. Sedan den senaste 3D-vÄgen ebbat ut letar biograferna nu vidare efter idéer i det förflutna. Deras senaste koncept Àr nÀstan lika gammalt som tiden sjÀlv: att Àta mat samtidigt som man ser pÄ film.
Jag förknippar frÀmst detta fenomen med stressiga filmfestivalscheman med fÄ matpauser. En torftig wrap mÄste stressÀtas under en högljudd actionsekvens, sÄ att prasslandet inte stör medbesökarna. Somliga har mindre respekt för filmupplevelsen. Jag minns den kostymklÀdde mannen som, med medhavd nötknÀppare, bestÀmt skulle avnjuta en pÄse valnötter under en stumfilmsvisning med livemusik. Eller damen i pÀls som tyckte att makrill i tomatsÄs var passande biomat, ofrivillig lukt-o-vision för oss andra.
NÀmnda skuggaktiviteter visar sig efter lite research ha varit rena lagbrott; pÄ de flesta biografer Àr det tydligen otillÄtet att medföra egen mat, dryck eller ens godis. Men nu ger Filmstaden med sitt "Hot Food-concept" legitimitet Ät prassel och ketchupstank. Att slafsa i sig en tv-middag har alltid betraktats som sorgligt solitÀrbeteende, men omsÀtts nu till glamourös gruppaktivitet.
Galabiografen Rigoletto i Stockholm lÄter varannan bÀnkrad stÄ tom, sÄ att kypare under pÄgÄende förestÀllning kan servera charkbrickor och cava (ja, man fÄr dricka alkohol i salongen) som bestÀlls in via mobiltelefoner. Den som har uppsökt biomörkret för att bÀttre fokusera pÄ filmen, kommer i stÀllet finna sig i ett inferno av blinkande displayer och springande uppassare.
Kanske vÀntar i framtiden en fullskalig ÄtergÄng till cigarettflickor och popcornpojkar som proklamerar glada reklambudskap. Kombinerat med nya ljudsystem möjliggörs en kakafoni som anfaller besökaren frÄn samtliga hÄll. Och plötsligt liknar bioupplevelsen den hemmiljö som vi har undflytt.
Jag vill i stÀllet slÄ ett slag för ett mer asketiskt koncept: en miljö som förkastar telefoner, snaskande och salongsberusat smÄprat. En enande folkkyrka för cinefil meditation, ostörd av distraktioner och tidsförvrÀngande rusdrycksintag. Detta statliga rum finns redan i storstadsregionerna, och heter Cinemateket, men Àven resten av landet behöver sluta upp mot det splittrande skvalet. Biorummets unika förmÄga Àr att föra oss nÀrmare filmens kÀrna, inte att fjÀrma oss frÄn den.