Gjorde ni som jag i ungdomen – dök ner i den stilla flytande flod som den klassiska ryska litteraturen utgörs av? Storheter som Dostojevskij, Leo Tolstoj, Maxim Gorkij, Pusjkin, Turgenjev, Gogol och inte minst Anton Tjechov som om någon låter sina gestalter brottas med en ambivalens inför kulturen i väst alltmedan samovaren puttrar och körsbärsträden står i blom.
Och nu styr landets ledning mot vad det tror är sitt sanna jag i kombination med gamla uppblossade imperiedrömmar från Kalla krigets dagar. Den gyllene tid då Ryssland hette Sovjet och var mäktigt, ett land som stod upp mot den lede Fi USA. Ett land vars röst räknades. Men i de flestas ögon skämmer man nu ut sig totalt med sin våldsberusade dikeskörning som skapar oreda och svält och ett enormt lidande för Ukrainas folk. Men är vi förvånade? Förr var det USA som med samma realpolitiskt cyniska politik våldförde sig på länder inom deras ”intressesfär”.
Nåväl, som min gamla historielärare Forsberg sa: läs historia Andreas så förstår du nuet bättre. Sagt och gjort. På biblioteket och i bokhandeln hittar jag den lika populäre som omstridde Vladimir Sorokins ”I det heliga Rysslands tjänst” respektive Martin Kraghs ”Det fallna imperiet”. Två böcker som från olika perspektiv knivskarpt fångar upp Rysslands närliggande historia och hur den klibbar ihop med tsartiden.
Sorokins skildring av ett närmast postapokalyptiskt Ryssland är en burlesk berättelse i Bulgakovs anda av ett självhärskardöme, en Orwellsk diktatur där ”opritjnikerna” (säkerhetstjänsten) mördar och knullar runt med samma goda humör. En satir över Ryssland anno 2028 där föraktet för Väst med sin förment degenererade liberala demokrati är berättelsens grundackord. Docenten Martin Kragh är sakligare. Han tecknar krasst och kunskapsspäckat en linje från tsartiden till dagens Putinland. En bitvis svindlande guide in i insikten om hur historiens kugghjul griper in i varandra och hur Ryssland vid varje möjligt vägval väljer avfarten bort från en liberal demokrati. Varken Gorbatjov eller Jeltsin går fri. Hur lögn och tystnad har ersatt samtal och öppenhet, hur gangstermetoder och despotism ersatt samförstånd och vanlig enkel hederlighet – det är en upprörande läsning.
Det är mörkt nu men alla som läst Tjechov vet att ett annat Ryssland är möjligt.