New Scientist skrev nyligen om en intressant ministudie, där 30 personer fick göra just detta. Det gjorde att deltagarna blev rejält stressade av att inte längre leva upp till de sociala normerna att omedelbart svara när telefonen plingade till, men de blev samtidigt mycket mindre distraherade och mer produktiva.
Testet genomfördes för två år sedan. Spännande nog visade det sig att hälften av de medverkande sedan dess hanterat sina notiser på ett annat sätt än förut. Ett så kort avbrott som ett dygn från telefonrutinerna kan ha verkligt långtgående effekter.
Twitter har varit en av huvudaktörerna i vår omställning till ett mediemässigt realtidssamhälle – där nyheter och debatt publiceras i ett ständigt pågående NU. Verktyget har också på relativt kort tid radikaliserat sina användare genom att slunga dem in i en bekräftelseloop (gillar någon vad jag skriver?), placerad i en kanal med massivt informationsöverflöde, där alla ständigt måste höja sina insatser för att slå igenom bruset.
Behöver vi på samma sätt som deltagarna i telefonstudien ta ett steg åt sidan och pausa för att få perspektiv och se vad vi skapar med dagens realtidsmedier?
Internetskeptiker brukar med förkärlek prata om realtidsmedier som ekokammare, där de ständiga upprepningarna av ett efterfrågat budskap skapar filterbubblor.
Men för att fortsätta ljudliknelserna så är det nog snarare volymen som är problemet. För att hoppa in i ett vanligt samtal som förs mellan ett större antal personer måste du höja din röstvolym och prata högre för att höras (vilket är anledningen till att ljudet i ett klassrum väldigt snabbt blir ansträngande).
För att hoppa in i en debatt på Twitter måste du radikalisera ditt budskap, vilket är realtidsmediernas motsvarighet till att vrida upp volymknappen för att höras.
Problemet med detta är att det förhindrar den verkliga möjligheten: att den pågående diskussionen formas till ett pussel, där olika erfarenheter och fakta läggs till varandra och skapar en större kunskapsbild.
Och problemet för traditionella medier är så klart lockelsen att bidra till att dra upp volymen – snarare än att försöka dra nytta av att så många människor trots allt är villiga att leverera pusselbitar.
Alldeles strax drar valrörelsen i gång. Nog hade man önskat att vi alla hade kunnat ta en tankepaus och fått lite utrymme för reflektion över vad våra medier gör med oss innan debatten drar i gång.