Sedan 2017 har Anton Edelsvärd varit restaurangchef på Allstar, Holy Cow och CG Bar. Ett välbekant ansikte för gästerna.
Det är måndag morgon när restaurangchefen tänder upp nattklubben och en märklig tystnad fyller lokalen. Drygt ett dygn tidigare var musiken hög, baren hyperaktiv och dansgolvet sprängfylld med hundratals helgfirare. Rummet ser annorlunda ut i dagsljus men några upphittade jackor påminner om festnatten. Och "Kakan".
– Det blir ju en livsstil till slut, det ska jag inte sticka under stol med. Man måste köpa som hela grejen, säger Anton Edelsvärd.
– Nu vet inte jag så mycket annat, i och med att jag började när jag var 16, jag vet ju knappt hur det är att gå till ett kontor. Jag har ett kontor, men där sitter jag ju själv. Nog har man missat många fester och aktiviteter genom åren. Men om du älskar jobbet så blir det kul hela tiden och jag tycker inte att det är synd att jag missar en massa grejer.
Edelsvärd har jobbat som diskplockare, servitör, bartender och verksamhetschef sedan starten 2010. "Det blir ju en livsstil till slut", säger 29-åringen.
2010 började du som diskplockare på Allstar, hur har kroglivet förändrats sedan dess?
– Då fanns det som ett riktigt ställe att gå till, det var en helt annan grej. Det var fullt trots att de spelade Metallica på kvällarna. Det var ju inte det här nattklubbsgrejen, den var nere i en dal.
– Kring 2011, 2012 någon gång fick stan in lite riktig matkultur när fler och fler ställen öppnade. I och med det så kom folk ut i rörelse – det är bara bra när det öppnar ställen. Folk går runt och då kanske de vill landa på en nattklubb. Förut gick folk ut och stannade på samma ställe.
Vad är det du gillar med branschen?
– Framförallt att flabba, att surra. Jag har alltid fått en kick av att prata och ta hand om folk. Jag kanske inte varit hundraprocentig servicemässigt men om du bara är jävligt trevlig med folk så brukar de oftast vara trevliga tillbaka.
När Anton Edelsvärd började i krogbranschen låg Allstar mitt emot Åhléns dåvarande lokaler på Storgatan. Tre år senare flyttade verksamheten in i sina dåvarande lokaler, som då hade Olivers Inn som gäst.
Uppvuxen i Sunderbyn, hur var du som barn?
– Jag tror jag var som väldigt många unga därifrån. Jag ville vara mycket ute och sporta mycket. Jag hade väldigt lätt för mig i skolan, vilket gjorde att jag inte plockade hem en läxa under hela min skolgång. Jag var bra på att snappa upp saker – det fastnade. Men det betyder inte att jag hade bra betyg, jag höll mig precis på gränsen så att jag klarade mig
Var kommer "Kakan" från?
– Från Sunderbyn, i fyran kanske, när man skulle cykla på led till Bälingeberget och plocka lingon. Alla hade med sig matsäckar och jag hade med mig en burk kakor på en sån där utflykt. En kille som gick i sexan började säga "kakjävel", som ett skällsord, och då började de äldre grabbarna kalla mig för "Kakjäveln". Men de hade småbrorsor som gick i min klass och när de sa "kakjäveln" så kom ju temperamentet fram och det var helt kört för dem. Då blev det ... Ja det blev "Kakan" till slut.
– Sen har det bara blivit en för stor snöboll som har bara rullat vidare. Den är för stor nu (skratt).
Smeknamnet "Kakan" kom från en utflykt på mellanstadiet då hans matsäck hamnade i fokus. "Sen har det bara blivit en för stor snöboll som har bara rullat vidare".
Du gillar att imitera folk?
– Ja, absolut. Det har jag faktiskt alltid gjort, jag kan verkligen gå in och träna på det. Jag kan sitta hemma och hålla på, jag kan typ spela in det och kolla när det sitter. Det är mycket jobb för ett 30 sekunders-skit för att få sina polare att garva
Det sägs att du har Kroglules bästa sångröst. Hur mycket musik har du haft i ditt liv?
– Oerhört mycket. Jag har spelat i band, sjungit och "trubadurat". Men när jag var i 18-årsåldern valde jag att jobba istället. Om du ska spela i band har du oftast spelningar på helgerna och då jobbade jag. Det har alltid hängt med men nu skulle jag vilja säga att det mest är ett partytrick.
Telefonen ringer och "Kakan" Edelsvärd svarar snabbt.
– Allstar bar. Ja, jag kommer och öppnar.
En besökare från helgen kommer för att hämta sin jacka och möts av restaurangchefen.
Du jobbar väldigt mycket?
– Ja, så är det. Det är något som man vant sig in i. Jag lämnar ungarna på dagis vid nio och sedan är jag här. Det finns alltid något att göra. Schema, fakturering, laga skit ... du är ju vaktmästare också. Mellan nio och fyra så är jag här och gör en massa sånt. Sedan hämtar jag kidsen och om det är hockey åker jag in på jobbet igen vid 18 och jobbar till matchen är slut.
Gifte dig 2018. Hur sliter yrket på dig och familjen?
– Det har varit slitsamt, absolut. Men min fru kom ju också från restaurangbranschen och har jobbat här en massa år. Hade hon inte gjort det, hade det inte gått. Hon har en förståelse kring hur det funkar och har sett mig längs hela resan. Jag har ett stort behov av att få göra det här, det är viktigt för mig på ett sätt.
Hur går det att kombinera sena nätter och småbarn?
– Det var mycket sömnbrist när barnen var spädbarn. Då var det jobbigt som fan. Men nu upplever jag inte att det är ett problem.
Som verksamhetschef jobbar Anton Edelsvärd många timmar i veckan. Dagtid är han på plats i lokalerna som under helgen blir nattklubb.
Det finns en bild av alkohol och droger bland branschfolk. Hur stämmer det?
– Inte så mycket i Luleå tror jag, det är inte min bild av det i alla fall. Det gör sig bra på film när gästen får ett glas och bartendern tar en också. Det funkar ju inte – du är klappkass om du jobbar full. Det blir bara kladd och spill, det blir inte bra. Jag provade det en gång och det gick jävligt dåligt.
Efter stängning då?
– Nej, men inte så mycket där heller. Vi är ju färdiga typ fyra–fem på morgonen och skulle vi kliva av och börja dricka öl då. Jag skulle säga att du inte hinner – då är ju klockan fan åtta. Det är ju inte så fräscht.
Du har jobbat kvällar och helger sedan du var 16 år. Betyder det att du inte har festat?
– Nej, det skulle jag inte kunna säga. Det skulle vara en grav lögn. Nog har det blivit några enheter, men många har en felaktig bild av krogbranschen. Du kan inte kröka varje helg, jag är här 51 helger av 52 – då klarar jag mig inte till 40.
Hur mycket narkotika finns det?
– Som krögare är mycket samtal med poliser och kommunen kring att motverka det. För att hitta sätt att försvåra för framförallt de som säljer. Vårat inställning är att vi ska försöka försvåra det så mycket som möjligt.
Hur ser det ut?
– Du tänker inte på det så mycket. Oftast gör partydrogerna att du håller dig där (pekar mot dansgolvet). Inte tänker jag på om någon har stått och dansat i 3,5 timme utan paus. Men det existerar, det gör det.
Men det pratas mer om det nu?
– Ja, jag tror det är fler brukare nu, eller vad ska man säga. Förut visste man vilka som höll på men nu kan du sitta här utan att jag hade märkt det. Det är fler vanliga Svenssons men jag tycker inte att vi har ett stort problem med det på våra krogar. Och det tror jag inte polisen tycker heller.
Anton "Kakan" Edelsvärd
Nöjesgruppen gick in konkurs i början av pandemin. Vad hade du för insyn i konkursen?
– Jag tror att man fick reda på det samtidigt som resten av gänget. Det var tråkigt, riktigt jävla tråkig.
Vad gjorde pandemin med dig?
– Det var ju kris. Att inte ha något att göra, herregud vad jobbigt, det lirade inte för mig. Från att jobba jättemycket till att jobba ingenting, jag tror att många fick ta mycket stryk just på grund av det. Och att inte känna sig behövd och allt det där. Fy fan, usch. Nej, det var en jobbig tid.
Hur mår Krogluleå nu?
– Jag tror att den mår väldigt bra faktiskt. Den har återhämtat sig bra efter pandemin och folk går kontinuerligt ut.
Drömmer du om att öppna något ställe?
– Någon dag hade det varit roligt att ha ett rent spelställe där du har en genomtänkt fläskig scen me barer. Det är nog det jag drömmer om någonstans långt fram. Det funkar helt okej att ha spelningar här och jag tycker att det är fruktansvärt roligt. Men att ha ett rent spelställe där du kan få upp artister kontinuerligt.
Hur många år bort är det?
– Jag hade kunnat göra det till helgen ... men gärna inom fem år.