Cleo hade publiken i sina händer.
Bäst i helgen
1 Cleo på Craft n' draft
Umeå-drottningen sa att hon "aldrig haft en bra spelning i Luleå". Det stämmer inte. Och efter lördagen kommer hon aldrig säga så igen.
Cleo är inte bara ett proffs, hon är bästa proffset, och publiken var sannerligen där för henne. Knökfullt, allsång och mass-twerk – helgens överlägset bästa uppträdande. Typ en klassiker.
Elliphant gick ut och bjöd på en uppvisning från start. Efterlängtat.
2 Elliphant på Holy cow
Åren har gått sedan Elliphant var som störst och det kändes som att hon bara suttit och väntat på att få gå ut på scenen i Luleå. Helgens vassaste tunga spottade ut verser och kvicka kommentarer. Så övertygande, så skicklig, så självklar. Trots en liten publik.
Redan efter första låten hade farbröder i kostym ställt sig på sofforna och fredagspigga ungdomar fått svett i pannan.
The Magnettes gjorde två avskalade spelningar under lördagen. På Stadshotellet lyste de starkast enligt Magnus Tosser.
3 The Magnettes på Stadshotellet
Det är lätt att tro att Magnettes är stans häftigaste band för att de sparkar vilt och dansar med publiken. Men när de lugnade ner sig och stod (relativt) stilla visade det sig att de är lokala stjärnor tack vare sin sång, sina melodier och sin närvaro.
Kristallsalen var fullsatt och The Magnettes förtjänar inget mindre.
Amanda Bergman lockade en av helgens största publiker men få hörde henne. Ljudet överröstades av skrål.
Sämst i helgen
VA? Ursäkta? Hallå, vi försöker spela musik här – kan ni dämpa er lite?!
Utan att överdriva alltför mycket kan vi konstatera att ljudet var ett problem på nästan samtliga 50 uppträdanden. Ibland var kvalitén uppseendeväckande dålig och ibland var publikens lomhörda fylleskrål beklämmande. Kombinationen var plågsam.
Tekniska detaljer går vi inte in på utan konstaterar att det var svårt att höra. Det gjorde ont i öronen och ont i hjärtat.
Stackars artister och stackars musikälskare.